Familjen K i Afrika

Hej Sverige

2010-04-05T07:33:00.000-07:00

5 April
Kvart i fyra på eftermiddagen idag klev vi in i huset igen. Hela taxiresan hade vi tittat ut på den kvardröjande snön, suckat, funderat över varför människor bor här uppe i norr…samtidigt var det en spännande och lite pirrig känsla att vara åter. Barnen gladde sig åt snön utan förbehåll. Vi hade kvarterets största snöhögar kvar.

Inne i huset kunde vi konstatera att allt var intakt men att vi inte satt ner pannan tillräckligt. Det känns ljust, större än vi minns det och för kalt och färglöst – mer Afrika in i inredningen.

Hejdå Afrika!

2010-04-04T05:15:00.000-07:00

4 April

Nu är våra 10 veckor i Afrika till ända, om två timmar åker vi till flygplatsen! Resan har varit helt fantastisk: fina upplevelser, möten med härliga människor och starka minnen för livet! Även om vi nu längtar hem så är vi alla övertygade om att vi kommer att göra fler långa resor framöver.

Till alla hemma: Vi ses snart!

Besök hos Cornelis Dumas på Jacobsdal

2010-04-04T01:26:00.000-07:00

Lördag 3 April:
Under vår vinresa var det en tillverkare som vi inte kunde besöka på grund av att de då hade så mycket att göra. Det var S sydafrikanska favorit Jacobsdal. Jacobsdal är en liten familjegård, det är bara far och son som arbetar där permanent, och de har ingen vanlig besöks och provningsverksamhet. Därför var det extra roligt att på Påskaftons morgon få en 90-minuters rundtur på i källaren och en efterföljande provning inne i familjens vardagsrum.

Som vintillverkare i Stellenbosch är Jacobsdal relativt unik. Gården ligger längst åt sydväst av alla området vilket ger dem ett svalare klimat med havsbriser och lite magrare jord, nästan alla deras rankor växer i buskformation och viktigast av allt så förlitar han sig helt på den jäst som naturligt förekommer på druvorna och i källaren.

Under rundturen i källaren berättade Mr Dumas omväxlande om hur produktionen tekniskt går till, om hur han vill att vinet skall smaka och om gårdens historia. Efteråt provade vi deras Pinotage, både 2006 och den alldeles färska 2007, samt deras Cabernet Sauvignon av årgång 2003 och 2004. Sammanfattningsvis var detta det i särklass roligaste och mest givande vingårdsbesöket någonsin och en av S kandidater till Afrika top 10 listan!

Kapstaden i korthet

2010-04-03T14:31:00.000-07:00

Kapstaden var en fantastiskt härlig avslutning på vår Afrikaresa. Enda problemet har varit att vi gjort så mycket att vi inte hunnit skriva! Här kommer en superkort resumé:

För första gången lämnar S & C en stad utan att ha gjort våra vanliga vandringar kors och tvärs igenom centrum. Idag, sista dagen, var första gången som hela familjen var inne mitt i stan för lunch, fika på Greenmarket Sq och Artjamming.

Two Oceans Aquarium – första dagens utflykt, Rethink the shark (drakar är mycket farligare än hajar), cool kelp-skog

Tapasmiddag på Fork – sen bröllopsdagsmiddag för S & C, tonfisken med guaca, tomatröra mm var ljuvlig

Taffelberget – kabinbana upp, grym utsikt, dassies och förvånansvärt billig fika på toppen

Houts Bay – utflykt till sälkoloni, sjukt mycket sälar!

Neighborgoods market – i stadsdelen Woodstock (artsy, up and coming, dags att investera i fastigheter) hålls varje lördag en stor matmarknad. Tänk er en pimpad Bondens marknad med det unga, vackra folket och servering, champagne och öl. Dessutom varmt och soligt istället för oktoberrusk…

Öl med kompisen Phil på Paulaner Brauhaus i V&A Waterfront – god öl men cheesy coverband och turistisk miljö
Boulders Beach – bada med pingviner, vackra stenbumlingar, kanske bästa dagen?
Imhoff Farm – rida på kameler, se på ormar och stackars instängda krokodiler

Robben Island – barnen på SA Museum med mormor. Robben Island var intressant men inte så gripande som vi väntat oss. Upplevelseutmattning?

Cape Point – vackra vyer i Godahoppsuddens nationalpark, krönt med ett iskallt Atlantbad och en babianfri picknick

Komihåg att packa ned på nästa långresa

2010-04-03T14:07:00.000-07:00

Vi har ju haft en begränsad packning med oss. (Om man nu kan kalla åtta kollin för begränsad…) Detta för att vi två vuxna skulle orka forsla fem personers packning under dessa tio veckor. Vi drömmer redan om en ny långresa, men farmor och S chef kan vara lugna. Den resan kommer inte ske snart. De fem mest ovärderliga sakerna i vårt bagage har varit:

Packpåsarna – De 20 färgkoordinerade påsarna (en färg per familjemedlem) har dels underlättat att hitta rätt persons klädpåse, dels förvarat typ teknikprylar (alla sladdar och laddare), A:s matningsgrejer och andra småprylar. Dessa påsar gjorde livet oerhört mycket lättare när vi inte hade byrå, hylla eller garderober för våra saker i Jbay.

A:s ryggbärsele - Vi har nu bla burit lilla A genom J-bay, till Godahoppsudden och upp på Taffelberget. I kåkstaden i J-bay skrattade ett par kvinnor gott åt S när de såg att vår bebis både satt i ”ryggsäck” på ryggen och också att en man bar henne. Tack A:s käre gudfar M som lånade ut bärselen till oss.

Ipod fulladdad med sagoböcker – Innan vi åkte tankades S:s Ipod proppfull med nya sagoböcker. Varje gång vi åkt någon längre sträcka har storbarnens hörlurar åkt fram och de har försjunkigt in i sagovärlden. Resorna har därför varit helt fria från är-vi-framme-snart-tjat. Husfrid!

Barnens solskyddskläder. Våra storbarn är verkligen inga fan av solkräm. Inte ens den svindyra barnvarianten som lätt sprayas på gillar de. Därför fick vi redan första veckan nog av deras solkrämsgnäll och köpte solskyddströjor till storbarnen. Liksom A:s Sverigeinköpta dito fick även storbarnen röda för att lättare kunna eventuellt livräddas ur vågorna. Inget mera gnäll, inga brända barn och gudskelov inga livräddningssituationer.

Påsklämmor – Vi slängde ned en handfull av dessa små och tillsynes obetydliga tingestar i vår packpåse med köksattiraljer. Påsklämmorna kom att förhindra myror, kackelackor, maskar, tusenfotingar och andra småkryp att ta sig in i våra välling- eller kexförpackningar.. Dessa smådjur befann sig i våra bostäder i olika omgångar under resans gång. Husfrid 2.0, men på ett helt annat sätt!

O tyckte att hennes dagbok var det bästa hon hade med sig. En hel del har hon skrivit i den. E nämnde att kortspelen var toppen. Ja vi har spelat många många omgångar av våra sällskapsspel under dessa tio veckor. Storbarnens ryggsäckar som kombinerade bilkudde och väska har också varit toppen.

Barnen hälsar: Snart kommer vi hem

2010-04-03T13:50:00.000-07:00

Hej allihopa!
Snart kommer vi hem till Sverige. Vi har sett lejon, en geopard, bufflar, hyena och termitbon. Vi har surfat i Jbay med Dale och det var jättekul. Vi kunde stå på brädan som en ballerina, som Superman, ligga som en kackerlacka och stå som ett kors. Vi har haft shorts och t-shirt varje dag. Det var superduper bra i Jbay. Det var sådär här i Kapstaden. Här fanns två lekplatser som var jättebra. Jag (O) längtar väldigt mycket hem nu! Hälsar E, O och A.

Vintur till Stellenbosch och Franschhoek

2010-04-01T23:54:00.000-07:00

30-31 mars:
En fullpackad Mercabuss lämnade ett regnigt Kapstaden för en expressresa till ”the winelands” som ligger så osannolikt nära denna storstad, 30 km bort och en helt annan värld. Vi hade lagt oss vinn om att inte vara för ambitiösa och att dessutom försöka klämma in lite saker som skulle vara kul för barnen. Det skall sägas redan nu att alla tre barnen var turens stora hjältar! Inget gnäll trots att det måste vara ganska trist att vänta på oss fyra vuxna.

Vi inledde på vackra vingården Rust en Vrede där deras Estate vin var provningens höjdpunkt. Det som i Kapstaden hade varit duggregn hade nu förvandlats till en strålande solskensdag och provningen ägde rum utomhus under ekar med flera decennier på nacken.

Nästa anhalt var Warwick som var utvalt för sina Gourmetpicknickars skull. Maten var alldeles ljuvlig och det är ett koncept som borde kopieras friskt av entreprenöriella godsägare hemmavid. Till maten drack vi gårdens Sauvignon Blanc – förtjusande – men övriga viner var en besvikelse vid den efterföljande provningen. Ett lunchbesök till en av deras Picnic pods kan dock varmt rekommenderas! Storbarnen lekte glatt på deras klätterställningar som fanns lite överallt.

Första dagens sista provning blev på Kanonkop. För mig så har detta alltid känts som en stor gård och jag blev förvånad över den intima skalan. När vi rullade in på gårdsplanen så krockade vi nästan med en traktor som levererar druvor. Vi kliver ur och E springer genast fram till den brummande avstjälkningsmaskinen och inom loppet av några minuter så har vi inspekterat sorteringen av druvorna, krossning och tappning på de öppna jäskaren. Återigen blir det en avslappnad utomhusprovning. Deras senaste Pinotage årgång hade släppts dagen innan – ung naturligtvis men mycket mumsig – och Bourdeauxblenden Paul Sauer är en klar favorit!

Självklart finns det mycket ogjort i Stellenbosch men det får vara till nästa gång. Klockan började bli mycket och vi styrde bussen mot Franschhoek. Denna lilla by är om möjligt belägen ännu vackrare än vad den större staden Stellenbosch är. Höga och dramatiska berg, vin och fruktodlingar och 20 kvalitetsrestauranger på 7000 själar! Vi inkvarterade oss på den lilla vingården med självhushåll Rose Cottages, som vida överskred våra förväntningar. Riktigt fint och enormt stort boende, särskilt kontrasterat till våra 12 kvadrat i J-Bay.

På kvällen åt C och S en helt fantastisk avsmakningsmeny-middag på The Tasting Room på Le Quartier Francaise. Hela notan gick på 2000 spänn och så körde hotellets chaufför hem oss gratis! Maten var på en mycket hög nivå, några av vinerna kanske lite enklare än vad de varit på motsvarande krog i Sverige och klädseln på gästerna mycket mer avslappnad. Åtminstone en gäst hade flipflops…Höjdpunkten var nog det sous vide lagade vaktelbröstet, med ett tryfferat vaktelägg, en marsala juice och tunt skivad sparris. Lycka!

Dag två intogs en gemensam frukost efter vilken vi tog en förmiddagstur upp i bergen för att se på utsikten och låta A sova. Efter det blev det chokladprovning för C, O, E och Inez inne i staden Franschhoek. Mormor var med A och S hann med en extra provning på Boekenhoutskloof. Grym Shiraz som tyvärr görs i begränsad mängd och man får vackert skriva upp sig på en ansökningslista. Därefter åkte vi till Moreson för en fin provning i trädgården. Barnen lekte i bäcken och pallade citroner i citronlundarna. Moreson har tidigare besökts av farföräldrarna och vin har importerats via Danmark och druckits i ganska stora mängder på sommarstället så det var kul att se det med egna ögon. En härlig lunch fick avsluta besöket.

Sista producenten var Graham Beck där vi tänkt prova en radda mousserande. Dessa skulle de dock ha så rejält betalt för att vi hoppade det och provade deras stilla viner…som var lika slätstrukna som anläggningen var stor.

Trötta och nöjda tog vi oss hem till Kapstaden på dryga timmen! Tänk ändå om vi bodde permanent så här nära vindistrikten...

Tregenerationsboende i Luftslottet

2010-04-01T23:25:00.000-07:00

De två veckorna som vi är här i Kapstaden bor vi i Lugkasteel (Luftslottet). Det är en ganska enkel två sovrumslägenhet med kök/allrum och två uteplatser som vi hyr. Utsikten är dock makalös åt två håll! Lägenheten ligger högt upp på en höjd med utsikt över hela centrala Kapstaden. När det är mörkt är det riktig Los Angeles-känsla med stadens alla ljus nedanför oss. Åt lägenhetens andra håll har vi utsikt upp mot det platta Taffelberget och vi ser den branta vägen som linbanan åker upp och ned med alla turister. Var och varannan dag ställs alla linbaneturer in då Taffelbergets topp är täckt med moln. Det ser vackert ut, precis som en bordsduk. Det var väldigt härligt att åka upp med den branta linbanan och njuta av den vidunderliga utsikten ifrån bergets topp.

I lägenheten bredvid bor min mamma, dvs mormor I-L, med sin väninna I från Stockholm. De bor också i en fin, men mindre lägenhet, än oss. Vi har praktiskt nog bara en dörr mellan oss, vilket gör det lätt att gå emellan våra boenden och att dela deras diskmaskin. Vi gör utflykter tillsammans hela dagarna, men äter separata frukostar och middagar i våra respektive lägenheter. Det är ett smidigt upplägg eftersom vi alla behöver lite lugn och ro. (Och då menar jag inte att de äldre Damerna som är högljudda). Men familjen K är utsvulten på måltider för oss själva efter att vi i åtta veckor hela tiden ätit med andra antingen på restaurang eller i gemensamt storkök. En annan trevlig bonus är ju möjligheten att få barnvaktshjälp. Damerna bredvid (alltså mormor med väninna) vill inte gå ut på kvällarna så S och jag har därför kunnat gå ut ett par kvällar här i Kapstaden utan våra gullungar. Restaurangbesök på tapasstället Fork kan varmt rekommenderas.

Stort tack Saturnus för bokpengainsamlingen!

2010-03-29T13:38:00.000-07:00

29 mars:

En mamma i E:s förskoleklass i Sverige läste här om O:s skolklass insamling av pengar för bokköp till skolbiblioteket på min volontärskola i J-bay. Hon satte sedan driftigt igång med en likadan insamling bland föräldrarna i E:s grupp Saturnus. Det blev ett jättebra resultat som jag bugar och bockar för å ”min” skolas vägnar! Eftersom jag, och de volontärer som jag arbetade med, redan lämnat volontärskolan så köper jag in böckerna och postar dem direkt till skolan.

Idag var vi därför i en bokhandel här i Kapstaden. Det blev hela 24 helt nya böcker av varierande karaktär. Utöver sagoböcker köpte vi även böcker med fina foton och bilder av afrikanskt djur- och naturliv så som böcker med safari- och havsdjur. Jag vet att djurböcker uppskattas eftersom många av dessa skolbarn mycket sällan är vid havet (trots att de bor 20 minuter från havet), än mindre någonsin kommer iväg på safari. Eftersom sagostuderna i skolbiblioteket sköts med hjälp av arbetslösa föräldrar köpte jag två exemplar var av sagoböckerna. Det underlättar läsföreståelsen för barnen när de själva kan titta på bilderna i boken som fröken läser. E och O var med och valde ut böckerna så de är även godkända av dem. TACK TACK för era uppskattade bidrag!!

Mycket uppskattat Nairobi-besök

2010-03-29T13:15:00.000-07:00

Tisdag 16 mars – Måndag 22 mars:
Under vår dryga vecka i Kenya tillbringade vi 3 dagar på Safarin och därutöver i Nairobi hemma hos våra svenska vänner familjen J. De bor här i två år i ett hemtrevligt hus som svenska ambassaden hyr åt dem. Vi hade lyxen att få två gästrum i en egen del av huset och det var otroligt skönt att ha utrymme jämfört med vår etta i J-bay. Vi hade ett fantastiskt trevligt besök och fick se en hel del av våra vänners liv och vardag där. Det var även intressant att få ta del i pysslet kring bemanningen eftersom de bor i ett hus med anställda vakter, trädgårdsmästare, städ- och barnhjälp och kokerska.

Precis alla i deras fina och säkra bostadsområde har höga skyddsmurar runt tomten, vakter dygnet runt och skällande hundar som rån- och inbrottsskydd. Att ta en springrunda i kvarteret när det är ljust ute ihop med hunden är därför mer för husse och mattes säkerhetsskull än hundens kondition. Bilar körs enbart låsta, inget bör köpas av de många gatuförsäljare som finns utanför vägspärren in till området, och när det är mörkt tar man sig enbart fram i bil. Trots en påtaglig säkerhetstänkande levnadssituation så varken såg eller upplevde vi något otäckt under vårt besök.

Förutom våra sju barns uppskattade lekstunder och vårt kringirrande på landsbygden utanför Nairobi (It’s a long way to Kitengela som S skrev om) så hann vi med:

Besök med poolbad på International School Kenya som är skoltjejernas amerikanska skola. Familjen J har bara bott i Kenya i drygt ett halvår, men deras 6- respektive 8-åring pratar och läser engelska obehindrat nu. Imponerade duktiga!

Besök på elefantbarnhem där föräldralösa elefanter fick växa upp i trygg miljö bokstavligen även nattetid ihop med skötarna innan de släpptes ut i det fria. Mycket söta och lekfulla med bollar!

Besök på giraffcenter med sorten Rothchildgiraffer. De är numera 300 till antalet ute på savannen istället för 130 stycken tack vare centret. Vi fick stå på en plattform högt uppe i luften och mata dem ur handen. S lät dem till och med pussa på honom när han gav dem mat från hans mun. Giraffers tungor är mycket sträva och långa.

Vi blev medbjudna till ett barnkalas hos en norskengelskfamilj som också bor här ett par år. Alla inbjudna barns föräldrar och syskon följde med så det var säkerligen 60-talet barn i trädgården. En härlig blandning med barn från alla möjliga delar av världen. Det var fullt pådrag med inhyrda clowner och lekledare som underhöll och skötte trädgårdslekar, dockteater, hoppborg etc.

God indisk middag på restaurang med bara vi fyra vuxna och de sju barnen hemma med barnvakt. Våra värdar är de mest toleranta och tålmodiga föräldrar vi känner, vilket väl behövs med fyra egna barn. Men även de kände som S och jag att barnfria vuxenstunder är behövligt ibland!

E gillade verkligen att ”sporta” en del ute på familjen J:s uppfart så som innebandy, cykling basket och fotboll. Han saknade sen den möjligheten när vi kom till vår nästa destination Kapstaden. Tur att vi åtminstone också har en utepool här.

TACK familjen J för er gästvänlighet och omsorg om oss!!

Våra armband och pilbågar

2010-03-27T07:42:00.000-07:00

Torsdag 18 mars:
E hälsar: Under safarin gjorde Masaiguiden Nicholas en pilbåge med pilar till E och O. Dessutom gjorde han en träklubba till E . Sedan blev det en eftermiddag med mycket skjutande rätt ut i det höga gräset.

O hälsar: PILBÅGARNA VA JÄTTEBRA. JAG GJORDE 2 ARMBAND . FÄRGERNA PÅ ARMBANDEN VAR VIT, GUL, GRÖN OCH SVART . PAPPA GJORDE 1 TILL A.

Oj så många djur vi ser! tyckte O

2010-03-26T12:55:00.000-07:00

Fredag 19 mars:
O var så fascinerad av alla olika djur vi såg under våra fyra safariturer att hon började skriva ned alla djursorter hon sett. Det blev en lång lista och i slutet av safarin hade hon antecknat dessa 24 sorter:

Lejon, Giraff, Elefant, Thomson gasell, Krokodil, Flodhäst, Örn, Hyena, Red buck, Water buck, Corey bastard, Marabou stork, White stork, Impala, Grand gasell, Topi, Zebra, Geopard, Leopard, Vildsvin, Bufflel, Struts, Schakal och Mus.

Efterlysning: Tips om fotoböcker

2010-03-25T00:21:00.000-07:00

Onsdag 24 mars:
Vi har pratat om att sätta ihop en fotobok om vår Afrikaresa. Vi har ju ett par tusen digitalbilder att välja mellan… Helst skulle vi vilja kunna hitta ett format som också går att ha korta texter i anslutning till fotona. Inbundet bok snarare än häfte är att föredra.
Har ni några tips om siter där vi kan fixa fina fotoböcker?
Tack på förhand!

Frukostpicknick på savannen

2010-03-25T00:12:00.000-07:00

Torsdag 18 mars:
Efter en god natt sömn, då ingen av barnen vaknade varken av den skrikande babianhanen eller av några ovälkomna myggor, var det dags för vår första morgontur ut bland djuren. När vi satte oss i jeepen var klockan 06.30 och det var skummörkt ute. En kvart senare steg solen vackert upp över savannen och vi njöt verkligen i fulla drag. Likaså gjorde nog de många ballongfarare som nu steg upp i sina korgar. Tanken med att stiga upp så tidigt (iofs vanlig tid för oss småbarnsfamiljer) var för att många djur är uppe i ottan för att jaga. Senare på dagen slöar de och gömmer sig undan mer för den starkare solen. Och det var verkligen mycket djur uppe. Idag kom O att få se många exemplar av hennes favoritdjur: Elefanter! Vårt första exemplar var en stor, majestätisk och så tyst hane. Elefanterna har som gummisulor under fötterna så trots att de är så gigantiska så hörs det knappt när lufsar fram.

Morgonens höjdpunkt kom när det var frukostdags. Vi hade beställt picknickfrukost så vid halv nio-tiden hade våra kära guider hittat ett lämpligt säkert och naturskönt ställe för ändamålet. Mitt ute på savannen, med vidunderlig milsviddutsikt, under ett enda acaciaträd, dukade guiderna upp pallar och bord med vit duk åt hela sällskapet. Vi fick varsin stor tårtkartong full med färsk frukt, nybakt bröd, grillade grönsaker, ägg, bacon, muffins, juice och annat smarrigt. Gissa om det smakade fantastiskt gott?! Att dessutom inom blickfång ha en hord med ca 300 svarta bufflar och vackra vita fåglar som svärmande runt dem gjorde inte saken sämre. Mitt livs bästa frukost!

Innan hemfärd såg vi också tre smäckra geoparder helt stillasittande på savannen, helt oberörda av vårt närmande. BBC hade ett filmteam som dokumenterade dem. Blir helt klart fin film. När vi kom tillbaka till vårt tält var vi väldigt matta efter 4,5 timmars game drive. Vilken fantastisk start på dagen!

Lejon på smekmånad och flodhästbad

2010-03-24T08:46:00.001-07:00

Onsdag 17 mars:
Dags för vår första game-drive! Vi kom att åka med de två Masai-guiderna Simon och Nicholas. De undrade vilka djur som E och O hade som favoritdjur och alldeles kort därefter fick vi se E:s favoriter lejonen. Totalt sett lyckades vi se hela 11 lejon i olika grupperingar under denna eftermiddagstur. En hona och hane låg själva och slöade i gräset omringade av fem safaribilar och massa nyfikna turister. Enligt vår guide var lejonen på smekmånad, vilket de snart bevisade genom en oerhört kort parningsakt. ”Vad gööööööööör de?” undrade våra storbarn när de hörde honan och hanens rytande. A tittade också lite förvånat ut genom rutan. Att vara 20 meter ifrån denna upplevelse var något ganska ovanligt informerade våra guider oss.

Nästa spännande upplevelse var då vi får kliva ut ur bilen vid en flod som var full med flodhästar. Detta var den enda gången vi fick vara utanför bilen när djur var nära. Kul att se de gigantiska flodhästarna som badade i floden fem meter nedanför oss. De dök ned och kom upp till ytan och sprutade en massa vatten. Vilka fina varelser!

It’s a long way to Kitengela…

2010-03-24T08:41:00.000-07:00

Söndag 21 mars:
Idag hade vi en riktigt lugn och skön söndagsmorgon, en fin fortsättning på helgen som vi spenderat med familjen J här i Nairobi. Det märks på barnen att de tycker att det är vansinnigt roligt att bara få leka och göra vanliga barnsaker! Efter en tidig lunch åkte vi i konvoj mot det fantastiska glasbruket i Kitengela utanför Nairobi. Här gör man vacker och lite crazy glaskonst av returglas, med en social tvist dessutom.

Redan efter 30 minuter märktes det på de tre stortjejerna som åkte i ”pappabilen” att tålamodet började att tryta (senare rapporter gjorde gällande att läget inte var bättre i den andra bilen med de fyra småsyskonen…) och det hela blev inte bättre av att vi missade den första avtagsvägen…två gånger! Sedan fortsatte vi att köra fel, instruktionerna var fel, den muntliga hjälp vi fick ledde oss på en 15 km lång skumpig återvändgränd och sedan gav vi upp.

Efter knappa två timmar anlände vi istället till Rolf’s Place för kaffe, glass och cheese cake innan vi åkte hem. På Rolf's Place fanns förutom ett kolonialt hotell med restaurang även en lång hängbro som figurerat i en Indiana Jones-film. Trots en massa gnäll under tiden så är jag imponerad av hur snabbt alla våra barn kan kasta av sig motgångarna och gå vidare och njuta av lekstunden före och efter middagen. De är störtcoola!

I Kapstaden - snabb uppdatering

2010-03-24T07:38:00.000-07:00

Onsdag 24 Mars

Igår anlände vi till Kapstaden efter en 12 timmars resa från Nairobi. Inga väskor försvann den här gången och den som frörsvann på väg till Nairobi kom ikapp oss efter fem dagar. Det enda vi inte har hittat är kameraladdare. Bisarrt om de är stulna...Det kommer mer uppdateringar om Nairobivistelsen inom kort.

Idag har vi besökt Two Oceans Aquarium vilket barnen verkade mycket nöjda med.

Kapstaden känns verkligen inte som Afrika efter Nairobi...

Lyxigt tältboende på Basecamp Masai Mara

2010-03-20T23:44:00.000-07:00

17 – 19 mars: Vårt boende under safarin var en sorts lyxcamping på det norsktägda Basecamp Masai Mara. Vi blev rekommenderade detta safariboende av familjen J (som vi hälsar på i Nairobi) och vi valde detta eftersom det var ett miljövänligt boende som också välkomnade barnfamiljer. Barak Obama bodde också här med sin familj när han besökte Kenya 2006 och planterade träd i den sedermera döpta Obama-skogen. Vi bodde i ett gigantiskt tälthus av kanvas med myggsäkra fönster och myggnät över sängarna. Det fanns två sovrum, men vi valde att bo alla fem i samma rum istället. Vi är ju så vana vid det efter att ha bott sju veckor i ett rum i Jeffrey’s Bay. Över tälten fanns det ett halmklätt tak för att skydda mot den varma solen och utanför tälthuset ett stort trädäck med hängmatta. Huset hade även ett stort badrum med dusch och en separettoalett med halm. All ström som kom till de få lamporna kom ifrån solpaneler. Det var en stor omväxling att äta tre-rätters måltider hela dagarna på restaurangen. Supergod mat!

Eftersom Basecamp ligger mitt ute bland de vilda djuren fanns det djur precis bredvid huset och den kringliggande floden. Vakter fick eskortera oss på området mha spjut och ficklampor efter att det blivit mörkt så att inte något vilt djur skulle attackera oss. En apa sprang fram till vårt tält och snodde en mango då S vände ryggen till i fem sekunder. Pga de nyfikna aporna var vi tvungna att dra igen tältets blixtlås hela tiden så ingen apa skulle ta sig in till oss. Nere vid floden bodde en krokodil som vi inte fick besöka själva. Krokodilen hade väldigt vassa tänder… Gräset på området slogs med lie så att inte flodhästarna skulle komma in bland tälten där vi bodde.

Flyg mot safari i Masai Mara

2010-03-20T23:40:00.000-07:00

Onsdag 17 mars:
Vi kliver upp tidigt för att bli hämtade hemma hos familjen J av vår förare. En ovanligt smidig bilfärd genom Nairobis annars så tröga morgontrafik tog oss till Wilson airport. Där fanns det en massa små flygplan i olika storlekar. Vårt lilla plan med flygbolaget Safarilink (som hade den käcka slogan Your wings to the wild) hade plats för 13 passagerare. Det var en himla härlig känsla att flyga och se så mycket djur och natur uppifrån luften. Vi gjorde ett kort stopp in vår slutdestination och landade på landningsbanan mitt ibland en jättestor hord av elefanter. Kändes otroligt häftigt! Efter en timmes flygning var vi framme och blev då upphämtade av vår guide Simon. Han var vackert färgglatt Masai-klädd och hade stor kniv i sitt bälte. E var väldigt imponerad av kniven och berättade på en gång att han minsann ville göra pilbåge för att skjuta med. Simon körde oss därefter i den gigantiska jeepen med höjbart tak till vårt safariläger Basecamp Masai Mara. På vägen dit kändes det som om han hade gjort det omöjliga möjligt; djur efter djur passerades längs med vägen som om han hade stämt träff med dem där för vår skull. Vi såg bland annat zebror, giraffer, bufflar impalor, Thomson gaseller etc. Mycket bra start på vår safari!

Framme i Nairobi...

2010-03-16T11:41:00.000-07:00

16 Mars

Efter en 24 timmars resa så kom vi idag fram till Nairobi. Nu känns det som om man verkligen har kommit till Afrika på riktigt. Sjuk trafik, massa människor och en helt annan atmosfär.

Tyvärr kom inte allt bagage med hela vägen! Vår största väska med merparten av kläder (allt som vi skulle ha med oss på safarin) kom inte längre än till Jo-burg vad det verkar. Vi har kunnat låna av våra värdar här i Nairobi (tack Familjen J) och får komplettera upp med hjälp av reseförsäkring när vi kommer till Cape Town igen.

Til råga på allt elände så är S och C dunderförkylda...men vi är nu packade och klara och åker på vår expressafari imorgon bitti kl 7. Det är synd att klaga, livet är härligt!

Installt flygplan

2010-03-15T01:20:00.001-07:00

15 mars:
Nu skulle vi egentligen sitta pa flyget upp fran Port Elisabet till Johannesburg for att dar mellanlanda innan flyget i em mot Nairobi. MEN vart flyg ifran PE blev installt av okand anledning. SUCK!!! Vi vuxna svor tio svarord var, vilket storbarnen tyckte var underligt.

Vi kommer dock ta nasta flyg till J-burg om ett par timmar och landar vid halv tre ungefar. Sen har S charmat till sig ett nattflyg fr J-burg med ett annat flygbolag Kenyian Airways sa att vi kommer fram till Nairobi i morgon bitti istallet. Vi missar en skon natt hos vara vanner, men slipper sitta pa en flygplats i ett helt dygn pa detta satt. Kanske tar vi en taxi fram och tillbaka till nagon restarurang for middag i J-burg om deras flygplats ar lika liten och trist som denna i PE.

Vi sitter nu pa ett fik och trostar oss med muffins. Storbarnen har en film att kolla pa. A far sin lunch. S har sin vanliga svenska mobil paslagen om nagon vill ringa och prata.

Bye bye J-bay

2010-03-14T14:06:00.000-07:00

Söndag 14 mars:
Slutpackat och många hejdå kramar senare är det nu dags att sova sista natten här i J-bay. Tidigt imorgon flyger vi upp till Kenya och våra vänner i Nairobi. Sju fantastiska veckor är nu till ända, och vi hoppas nu att de tre kommande veckorna blir lika bra. Ciao.

Simma med delfiner

2010-03-14T14:02:00.000-07:00

Lördag 13 mars:

Vårt vandrarhem Island Vibe ligger ju precis på stranden som heter Dolphin Beach. Precis namnet säger gör den verkligen skäl för sitt namn. Mer eller mindre dagligen ser vi delfiner simma förbi utanför Beach house som vi bor i. Ibland i grupper om bara ett par delfiner och andra gånger är det stora stim om uppemot 60 djur som hoppar på lång rad efter varandra. Maffigt! Den senaste tiden har vattnet varit ovanligt lugnt och vågorna mycket mindre än tidigare så det är mycket därför som både delfinerna kommer MYCKET närmare land och som vi lättare kan upptäcka dem. Barnen har numera blivit lite blasé på delfinerna och är inte lika intresserade att spana på dem som vi. S drömmer om att få simma bland dem, men varje gång de varit nära har han inte hunnit ner till vattnet. En dag när S var på stranden med alla våra tre barn hoppade delfinerna i vågorna bara 40 meter ut i vattnet. Dock vågade hann inte lämna barnen själva för att få simma med delfinerna.

Den senaste veckan har även valar synts i vattnet utanför vårt hus. Vi upptäckte dem när de kommer upp och sprutar som en liten fontän över vattenytan. Dock har vi bara tidigt en morgon sett lite av ryggen på en val, men det kändes ändå himla skoj. Vi hade inte trott att vi skulle få se valar här. Fortfarande inte en skymt av haj – så lugn bara lugn alla ni hajrädda.

Bokpengainsamling även i E:s förskoleklass

2010-03-14T13:39:00.000-07:00

14 mars:
Jag blir så glad när nu fler vill bidra till vårt skolbibliotek!! En mamma i min sons förskoleklass har tagit initiativ till att också samla in pengar som vi kan köpa böcker till skolans bibliotek. Hon blev lite sotis när hon läste om att O:s klass hade redan gjort det. Jippie så bra! Jag har ju slutat arbeta där, men en annan svensk volontär är på skolan numera så hon kommer att ta vid. När insamlingen är avslutat kommer hon handla böcker och lämna dem på skolan. Jag återkommer därför med uppdatering när det är gjort. Under tiden vill jag tacka för detta trevliga intitiativ och i förväg tacka ev givare!!

Tårfyllt avsked på skolan

2010-03-13T13:40:00.001-08:00

Fredag 12 mars:

O följde med till skolan idag denna sista skoldag. Det kändes skönt att att någon av mina kära finns med idag då jag visste att det skulle bli sorgligt skolavsked. Efter 10-rasten var det storsamling på gården med alla 140 eleverna från de fyra klasserna. Rektorn och de övriga tre lärarna håller då fina tack-tal till Anna och mig där de pratar om hur mycket de värdesatt vårt arbete på skolan. Rektorn berättar för skolbarnen på afrikaans att Anna och jag nu inte ska arbeta mer på volontärskolan eftersom vi ska åka ifrån Jeffrey’s Bay. Hon frågar sen alla barnen om vad de sett att vi gjort. Barnen nämner handtvättsplanscherna, de stora badlakanen (från farmor och farfar), biblioteket och att de idag sett de blåa stolväskorna som nu är utplacerade i klassrummen. Det känns jätteskoj att höra iom att det är ju allra mest för barnens skull som vi gjort dessa projekt under våra volontärveckor. Dock är det bara lärarna som vi haft dialog med. Det slår mig nu i skrivande stund att lärarna här aldrig heller skulle tänka tanken att faktiskt fråga barnen vad de skulle vilja förbättra/ändra på i deras skola. Det hör inte riktigt till med demokratisk inrådan från de juniora skoldeltagarna. Elevråd - pas de tout!

Eftersom tacktalen kändes så vemodiga så att jag grät stora rörda tårar bad jag att vi istället skulle sjunga lite uppiggande sånger. Något som även barnen tycker är så skoj att göra ihop. Det blev bla rörelselåten ”Head, shoulders, knees and toes” ett par gånger på engelska och vi på svenska, samt den kristna låten Jesus is Alive som vår klass sjungit (som både E och O brukar nynna på). Innan vi skulle åka vår sedvanliga skolskjuts hem till vandrarhemmet igen så bjöd lärarna in oss volontärer till avslutande samling på rektorsrummet. Där hade gjort i ordning lite snittar och små bakverk. Väldigt gott och gulligt gjort! Efter avslutande sista ömsesidiga tackord och många tårar kramade vi tillslut varandra en sista gång och sa vi ses igen. De lovade också att ta väl hand om ”Annas och mitt” bibliotek. Jag kommer då inte glömma bort min kära skola med de så dedikerade och kämpande lärarna. Jag hoppas verkligen få höra mer ifrån dem!!

Grankottarnas böcker överlämnade till skolan

2010-03-13T13:34:00.000-08:00

Fredag 12 mars:
O följde med till skolan idag. Vi tog med de böcker som hennes svenska skolklass Grankottarna sponsrat. Det blev hela 20 stycken böcker av olika varianter, dvs både nya och begagnade, på såväl engelska som afrikaans, en blandning av klassisker (tex Rödluvan och Hans och Greta) och nyskrivna böcker (en lokal barnboksförfattare), och de flesta korta och några lite längre. Det gemensamma för dem är att de hade fina bilder och inte för lång text eftersom barnen ändå inte kan läsa själva samt att sagstunderna aldrig är särskilt långa här. Den biblioteksansvariga läraren bläddrade glatt igenom böckerna och hälsar att hon är väldigt tacksam för gåvan. Olivia hjälpte volontären Valeria att bokstavsmärka Grankottarns biblioteksböcker så att barnen lätt ska ställa dem rätt i hyllorna.

Stort TACK än en gång till Grankottarna för bokpengarna!!

Så olikt men ändå så likt

2010-03-13T13:27:00.000-08:00

Torsdag 11 mars:

Jag har fått många AHA-uppleveler och igenkänningar under dessa veckor på skolan. Allt är inte olikt mot hemma utan mycket är mer likt än vad jag först trott.

Skolbarnen på min volontärskola kommer alltid hela och rena till skolan. Flickorna har avancerade håruppsättningar med vackra band. Pojkarna bär ryggsäckar med Spiderman- eller Ben10-tryck på och tjejernas ryggsäckar är rosa. En av lärarna har förklarat att även om barnen har det urfattigt hemma så gör föräldrarna alltid sitt yttersta för att barnen ska se prydliga ut. Läraren poängterar att vi inte ska tro att allt är frid och fröjd hemma hos dem bara för att barnen ser materiellt ok ut. Att komma hel & ren till skolan tycks dock vara lika viktigt i skolan som i kyrkan. Detta använder jag också om argument till min O när hon inte vill borsta håret inför att hon ska följa med mig till skolan. De allra flesta barnen har på sig skor i skolan, men de som traskar dit barfota gör det antingen för att de kanske inte har skor eller att de inte vill ha på sig skor. Vårt vandrarhems ägare (som har det mycket gott ställt) har en son som tyckte att det jobbigaste med att börja skolan var att han då dagligen måste ha på sig skor.

När skolbarnen på vår skola fyller år har de inte kalas hemma. De som har råd tar istället med sig tårta till skolan och ibland även kalaspåsar och så sköter lärarna om födelsedagssång och godisätning (precis innan lunch). Vissa av tårtorna ser ut att vara köpta på vårt närmsta bageri hemma i Stockholm som ju också säljer Spindelmannentårtor.

Precis som på min dotter O:s skola i Stockholm har barnen några huvudämnen under förskoleklassåret. Här heter de ABC, Räkning och levnadskunskap (inte riktigt som EQ i hemma). Varje barn har en plastfickemapp per ämne som portfolio för att spara sina alster liksom också för att vid årets slut ska föräldrarna få se vad barnen gjort i skolan.

Som på våra 6-åringar hemma i Sverige så har en del av skolbarnens mjölktänder trillat ur. På skolan här ser jag tyvärr många barn som har tänder som är brunfläckiga utanpå tänderna. Tandborstning är följaktligen en del av skoldagsrutinen här.

Gymnastik står på schemat flera gånger i veckan men i en mer enkel tappning. Inget klädombyte eller promenad bort till någon idrottsanläggning utan är det dåligt väder sker idrotten i klassrummet mha möblerna som finns där. Vid fint väder går de ut med ett gäng bollar och leker bollekar.

Förberedelser inför hejdå-fest

2010-03-11T13:20:00.000-08:00

Torsdag 11 mars:
Imorgon fredag är vi med ordnar farewell party för oss svenskar som reser härifrån J-bay inom kort, dvs vår familj plus volontären Anna. Festen har såklart Sverige-tema.

Gissa vad vi ska klä ut till? O har köpt en orange peruk. E har köpt en hatt med horn. Bildbevis kommer. Köttbullar ska S laga och servera i restaurangen och vi volontärer ska baka äppelkaka till efterrätt.

Klassrum utan mellandörrar

2010-03-11T13:18:00.000-08:00

Torsdag 11 mars:
Idag är det näst sista dagen på vår volontärdag, sorgligt... Nu när biblioteket på nytt kunde börja användas med föräldrar där som högläsare/bokhjälpare, kändes det skönt att idag få vara mycket i mitt hemklassrum igen. Min lärare Hesseline och jag har ju jobbat ihop hela tiden under mina sex veckor här. Idag är hon dock på lite dåligt humör. Hon var irriterad över att det är så stökigt i klassen eftersom hennes elever har svårt att koncentrera sig pga de två grannklassrummen. Det finns ingen dörr till den busiga 36-barnsklassen i rummet bredvid. Klassen bakom väggen åt andra hållet har förvisso dörr, men också en fem centimeters bred spricka som släpper igen mycket ljud. Hesseline nämnde att hon skulle vilja möblera om rummet för bättre kunna stänga ute grannklassernas stoj och stim. Jag erbjöd mig att hjälpa henne och så blev det. Idag möblerade vi alltså om hela rummet mitt under skoldagen med skolbarnens hjälp. Rummet blev tillslut oerhört mer praktiskt och logiskt. Återigen kände jag att mina gamla IKEA-takter kom till nytta eftersom möblera en matplatsmöbelavdelning och ett klassrum med bord påminner mycket om varandra. Vi var mycket svettiga men nöjda med resultatet vid dagens slut!

Äntligen biblioteksinvigning

2010-03-11T13:08:00.000-08:00

Bild före respektive efter vårt iordningställande

Onsdag 10 mars:

Efter att all målning avklarats i skolbiblioteket har vi de senaste dagarna slutfixat med rummet. Böckerna har sorterats in i bokhyllorna ihop med skänkta bokstöd av lokala biblioteket, nya sittkuddar finns till barnen, heltäckningsmattan är inlagd, bokstavsskyltar är uppsatta på hyllplanen (för att underlätta ordning och reda), dörrdraperi upphängt samt boklistor skrivna över boksamlingen.

Idag var det äntligen invigningsdags! Efter skoldagens slut var det storsamlingen inne på rektorns rum, dvs förrummet till det lilla skolbiblioteket. Där fanns skolans fyra lärare och kokerska , vår volontärskoordinator Taise samt vi fyra volontärer (en till svenska anslöt i början av veckan). Dessutom hade Taise bjudit in en journalist från den lokala dagstidningen Our Times. Jag fixade därför i all hast ett litet presskit för att få mer publicitet om vad vi gjort i skolbiblioteket och dess bokbehov. Anna och jag bad om lite tystnad bland de samlade. Sen höll jag ett kort litet invigningstal innan jag lät dörrdraperiet symboliskt öppnas med orden: Vi förklarar här med Kate Van Der Merve Preschool:s skolbibliotek öppet! Vi var många som var lite rörda över det hela. Vi förklarade vad vi gjort i biblioteket och hur det är tänkt att fungera (dvs som bokläsrum för skolbarnen och som en bokförvaring inför lärarnas högläsning i klassrummen). Därefter bjöd vi på fika och pratade om hur allt växt fram under vår volontärperiod. Iom journalistens närvaro blev det även en upprabbling av hur skolan börjat arbeta med volontärer och skolans behov av stöd. Det blev en mycket bra invigning och Anna och jag kände oss megastolta över vårt bibliotek!

Under fikastunden delade vi ut våra 112 egenhändigt sydda stolväskor. De blev helt lyriska över det tåliga funktionella tyget som lilla A testat genom att spilla en kopp kaffe över… Det ska bli väldigt roligt att sätta ut dem i klassrummen efter deras överväldigande godkännande.

I slutet av veckan ska jag komplettera skolbiblioteket med nyinköpta böcker för pengar som O:s skolklass i Sverige skänkt. Det känns väldigt roligt!

Återvinning på en ny nivå

2010-03-11T13:03:00.000-08:00

Tisdag 9 mars:
Hemma i Stockholm älskar jag att åka till återvinningsstationen med alla källsorterade sopor för att det ger mig tillfredsställelse att veta att allt ska återanvändas igen. Kan tyckas lite udda, men jag tycker verkligen att det känns toppen. Här på volontärskolan ser jag överallt spår av återvunna saker som inte ens hann bli sopor på en återvinningsstation. I varje klassrum hittar jag ölkapsyler som används till räkning, färg- och formlära. Skräppapper från ett lokalt möbelföretag används i klassrummen och skrivs alltid på båda sidorna av barnen. Gamla PET-flaskor fylls dagligen med vatten och läggs i frysen så att barnen ska få iskallt vatten när det är drickastund. Vi ombads ta med våra urätna yoghurtburkar med lock som de numera förvarar småsaker i. Min lärare har ett par tömda Pringels chipsrör som förvaring för klassens gemensamma kritor. Förra årets kvarglömda plastfickemappar rensade jag ur (och pappren läggs såklart till återanvändningshögen). De tömda mapparna kan ges till årets elever vars föräldrar inte haft råd att köpa egna. Saker används, används igen och sen gärna igen här. Långt ifrån knappt-slit-sen-släng-parollen hemma.

TerraPi till fullo

2010-03-10T01:11:00.000-08:00

Söndag 7 Mars – TerraPi

Som redan rapporterats så blev helgen på TerraPi alldeles strålande. Vi färdades dit i en Land Rover, fylld med packning, mat och alldeles för många passagerare. Det var barnens första närkontakt med den sydafrikanska bristen på känsla för säkerhet…

Efter en skumpig färd på grusvägar anlände vi till vårt läger bestående av fyra Tipis och ett litet skjul med duschar och toaletter. Tipin var större än ett 20-tält, och därmed bestydligt större än vårt rum på Island Vibe! Efter en rundvisning, där vi fick klart för oss att vi skulle vara helt ensamma i lägret, installerade vi oss och fick snart igång lägerelden. Resten av kvällen ägnades åt små rekognoseringsturer och matlagning, grillning över en öppen eld!

Lugnet bröts när S och O var uppe för att borsta tänderna. C’s stämma ljöd över dalen med en uppmaning att snabbt komma ner…vi var inte ensamma längre! C hörde djur, stora djur (kanske något av de 28 olika hovdjur som fanns på området?) och det kändes lite pirrigt i mörkret. Snart avslöjade djuren sig, det var fyra vildhästar som hade bestämt sig för att spendera natten i vår lilla dal. De strosade omkring och mumsade gräs, sov lite och gav små skumma ljud ifrån sig. Mitt i natten vaknade vi av att en av hästarna stod en halvmeter från vår ingång och kliade sig på en stolpe. Skuggan som månen kastade på tältduken såg lite läskig ut.

Därefter sov alla mycket bra på sina madrasser och på morgonen tog vi en snabb frukost för att komma iväg på en vandring innan hettan blev för svår. Vi gick drygt 90 minuter och han se både springbock och impala, något som liknade en kudu ko, en sötvattenskrabba och en stor sköldpadda. Det var varmt och svettigt, säkert 33 – 34 grader mitt på dagen, men alla tre barnen var fantastiskt duktiga och starka.

De varmaste timmarna bjöd på ordentligt vila, och en något svalkande bris, även om E tvingade ut pappa på en halvtimmes extra tur uppför en rejäl backe för att spana efter mer djur. Framåt halv fyra var vi redo för mer äventyr och bestämde oss för att bestiga ett av de omkringliggande bergen. I början hade vi en bra djurstig att följa, stundtals riktigt brant, men efter hand blev det mer obanad terräng och kryss mellan buskar och termitstackar. Det var lite knorr från juniorerna på vägen upp men väl uppe var alla väldigt stolta och imponerade över hur högt vi kommit. Planer har nu börjat smidas på en fjällvecka i sommar! Väl nere belönade vi oss med Pringles, vin och juice medan elden tändes.

Andra natten blev lugnare, alla sov som stockar och inga djur störde även om vi hittade ny spillning i närheten av tältet på morgonen. Återigen en snabb frukost innan en ny morgon tur företogs. Söndagen var ännu varmare och helt vindstilla men med några extra vätske stopp blev det en ny 90-minutare. Totalt sett vandrade barnen fem timmar i ordentligt kuperad tertäng på dryga 24 timmar! Imponerande!

Efter lite mer vila och lunch åkte vi hemåt igen, lite trötta, men mycket nöjda!

STORA sydagen: 112 stolväskor

2010-03-09T12:42:00.000-08:00

Tisdag 9 mars:
Idag har jag svettas över en symaskin hela dagen! Vi var glada att kunna slippa den 37 gradiga värmen i skolan. Ute på den afrikanska landsbygden, där skolan ligger långt ifrån havet, står luften helt stilla. Istället jobbade vi volontärer hemma i det stora köket i vårt Beach house. Volontären Anna, den nya tyska volontären Valeria och min sygumma (dotter) O sydde stolväskor till skolan. Valeria klippte till, Anna nålade och jag körde symaskin. O var vår duktiga assistent och hjälpte till med att ta ur nålar, klippa av trådar, räkna väskor, köpa glass och annat behövligt för att orka i värmen. Detta var andra heldagen som Anna och jag bara sydde. Och nu kan vi stolt säga att 112 skolbarn kommer att kunna förvara sina skolböcker i dessa praktiska väskor tack vare oss. Väskorna hänger över ryggstöden och är till stor nytta då skolan har jättebrist på hyllor, hurtsar eller annan praktisk förvaring. Detta var det näst största önskemålet (efter skolbiblioteket) som lärarna framförde att de ville ha hjälp med av oss. We now consider it done!

När vi ändå hade lånat symaskin så fixade jag även till några sömmar till sittkuddarna i skolbiblioteket och sydde ett draperi som ska bli dörren till bibblan. Efter dessa två heldagssömnader vill jag inte se en symaskin på bra länge. Jag är till och med trött i vaden efter att ha trampat så mycket. Imorgon undrar jag nyfiket vad lärarna kommer tycka om våra chair bags…

Renovering av skolbiblioteket

2010-03-07T12:58:00.000-08:00

Skolvecka 1 mars – 5 mars:
Denna vecka kommer äntligen hantverkarna som brukar arbeta på vårt vandrarhem ut till oss på skolan. De lägger ca 1,5 dag på att bygga en helt ny bokhylla längs med ena långväggen i vårt skolbibliotek. Anna och jag agerar byggmästare och får instruera dem så att bokhyllan blir perfekt får dess många ändamål; låga hyllplan så de små barnen kan ställa böcker i dem, mellanhöga hyllplan för lärarnas böcker och en övre hylla för lådförvaring.

Bokhyllan blir toppenbra. Skolpersonalen är överväldigad. Anna och jag använder sedan den överblivna färgen från väggmålningen häromdagen till att måla hyllplanen vita. Vi åker till byggvaruhus för att komplettera färgsortimentet med brun bets till stolparna. Det blir väldigt fint och vitt, och kommer göra att bokhyllan hålla bra mycket längre. (Men mina fingrar är fem dagar senare fortfarande nikotinbrunfärgade av betsen…) Det är skönt att vitfärgen funkade på hyllplanen eftersom färgen egentligen var till för våtrum… Detta skulle få en professionell målare att be oss veta hut.

Skolbiblioteksrummet är ju obrukbart denna vecka under renoveringen men vi anser att barnen måste ändå få tillgång till böckerna. The show must go on! Detta är extra viktigt eftersom rektorn har sett till att föräldrar som är lediga (läs: mammor som inte har arbeten) ska komma till skolan from denna vecka för att sköta ”biblioteksjouren”. Anna och jag flyttar därför helt sonika bibblan till ett förrådsrum bredvid köket och radar upp allt där. Det ser faktiskt helt ok ut för att vara en temporär lösning. Mammorna klagar inte och barnen får sin lilla lässtund med dem.

TerraPi

2010-03-07T12:04:00.000-08:00

Söndag 7 Mars

Vi har haft en fantastisk helg på TerraPi. En längre text kommer imorgon men ett snabbt kollage från helgen har vi orkat med!

The body

2010-03-05T02:59:00.000-08:00

5 Mars

HEJ GRANKOTTARNA! HÄR KOMMER MITT BIDRAG TILL KROPPEN TEMAT. DET ÄR EN BILD AV KROPPENS DELAR OCH VAD DE HETER PÅ ENGELSKA!

VI SES SNART

Helgutflykt 5-7 mars från Jeffreys Bay

2010-03-01T12:31:00.000-08:00

Måndag 1 mars:
Till helgen far vi ut i bushen för att bo i tipi-tält och leva vildmarksliv. Stället ligger i bergen en timme norr om Jeffreys Bay och heter TerraPi. Säjs var som terapi för själen…

"We are a diverse community of conservation enthusiasts dedicated to healing the land through tourism, education and sustainable permaculture practices. TerraPi lies along the southern border of the world heritage site, the Baviaanskloof Mega-Reserve, just off the Garden Route of South Africa. Bordered by wilderness on three sides we encompass over 10,000 hectares, three mountain ranges, dozens of rivers and many ancient bushman caves. A true adventurer’s paradise!"
www.terrapi.org

Där finns såklart ingen mobilteckning eller dyl där. Inte heller ström eller kylskåp. Spännande!

Tackhälsning till farmor och farfar för badlakanen

2010-03-01T12:22:00.001-08:00

Måndag 1 mars:

Idag var det storsamling på skolan som vanligt på måndagarna så skolans alla 140 elever samlades i ett enda klassrum. Vi lämnade över våra planscher på handtvättinstruktionen till fröknarna och de höll därefter en genomgång med alla barnen om hur handtvätt ska ske. Dessutom öppnade de inför alla barnen det stora badlakanspaketet som farmor och farfar gav dem, dvs de fyra nya badlakan som de lämnade efter sig efter besöket här. Alla barnen applåderade såväl som tack för badlakanen som för våra skyltar. Fröknarna var superglada över deras gåvor och hälsade och tackade så mycket. Två fröknar vill sen ha A4-kopior av våra planscher för att ha hemma i badrummet. OK, att Anna och jag är stolta över våra planscher, men inte skulle vi vilja ha dem hemma!

E räknar och lär sig former i skolan

2010-03-01T12:18:00.000-08:00

Tisdag 23 februari:
S mår bra i magen igen efter en hel dag hemma i sängen och utan mat. E följer med till skolan. Win-win situation! Det är lika mycket han som vill det, som att det är bra att S får en lugnare dag, och att O och E verkligen behöver paus ifrån varandra. De två funkar ju för det mesta toppen ihop, men lite space behöver de allt.

E är exalterad över att få lämna ifrån sig alla de sakerna som vi tar med idag. Farmor och farfar lämnade kvar fyra stora mörka badlakan som vi kan ge till skolan för att användas vid skolbarnens handtvätt. Baren på vårt vandrarhem Island Vibe har sparat alla kapsyler sen i fredags så vi får med oss två stora plastkassar med kapsyler. Vi lämnar över kapsylerna till min lärare som genast tar tillfället i akt och använder dem i undervisningen. De åker ut på golvet och alla barnen ska ta 1,2 respektive 3 kapsyler och visa upp. Jag får agera kapsylkontrollant. Därefter ritar hon en triangel på tavlan, och ber barnen göra densamma. Intressanta former en liksidig triangel kan ta… Sen får alla lägga trianglar och cirklar med kapsylerna på golvet innan barnen med sina kroppar ska lägga sig i dessa formationer på mattan. Alla, inklusive E, gillar detta! Klassen har bara 12 barn idag (dvs 17 barn är hemma) pga ösregnet under natten och morgonen. Att ha regnfrånvaro är inte ovanligt och beror främst på att de antingen har lång skolväg att gå och att de inte äger regnkläder. Att vara blöt en hel skoldag är inte att tänka på. Tur att de inte har månader av regnperiod så som vi har hemma under de svenska höstarna för det skulle bli lite skolgång här!

Vid 10-tiden anländer de 17 surfarna från Island Vibe som ska hjälpa till med målandet av skolan. De tillhör gruppen Ticket-to-Ride som reser mellan olika surfdestinationer i Sydafrika i 10 veckor för att bli certifierade surfinstruktörer. Eftersom det tyvärr regnar idag blir det inte skolfasaden och utegårdens lekredskap som kan målas. Det dröjer dock hela 2 timmar innan volontärkoordinatorn Lauren kommer med material och färg för att kunna måla. Under tiden får alla surfarna improviserat leka, sjunga och spela gitarr för och med barnen. Uppskattas! Eftersom dessutom kommunens skolsjuksystrar dyker upp för att ge barnen vitaminer och mässlingsspruta, blir surfarna en bra distraktion från de ”hemska” sjuksystrarna. E, som verkligen INTE gillar att ta spruta efter alla vaccinationer inför denna resa, är bra mycket räddare än skolbarnen när de tar sprutan. Tillslut är målarmaterialet på plats och surfarna får skrida till verket med målandet. Vårt skolbibliotek och skolbarnens toaletter ska idag putsas och målas. Det ska bli roligt att komma tillbaka till skolan i morgon och få se hur det ser ut!

Volontärarbete inte alltid självklart och enkelt

2010-02-28T12:01:00.000-08:00

Lördag 27 februari:
Idag for vår brasilianska kollega Denise hem efter en månads volontärarbete på förskolan här i Jeffrey Bays kåkstad. Hon har nu tillbringat hela sin semester här från jobbet som engelskalärare åt 11-åringar och vuxna hemma i Brasilien. Det är dedikation att jobba hela semestern!

Hennes vistelse här var dock mycket tuff och hon var på vippen att avbryta vistelsen efter halva tiden. Hon kollade tom upp flygtider hem. Lyckligtvis kunde vi andra få henne på bättre tankar och hon bet ihop och stannade kvar. Efteråt tackade hon oss mycket som hjälpte henne genom sin ”personutvecklande kris”, vilket ju var en självklarhet. Hon kom hit med tron om att projektet på förskolan skulle vara strukturerat och välfungerande, där hon skulle kunna delta genom att hjälpa till. Istället möttes hon av ett stort behov av att organisera den dagliga verksamheten och stor tilltro sattes till hennes kunskaper. Eftersom Denise är lärare tog alla förgivet att hon skulle vilja ta på sig att styra upp deras verksamhet, vilket visade sig vara precis tvärtom. Denise fick någon slags prestationsångest som accelererade när sen hennes förslag initialt inte riktigt fungerade (pga många fler faktorer än hon kunde råda över), så då deppade hon ihop. Jag tror faktumet att hon gjorde ett skolprojekt som ligger så nära hennes riktiga profession försvårade för henne. För min del har jag hela tiden haft det inställningen att jag gör så gott jag kan och att det måste räcka. Min brasklapp har varit att jag ju inte är lärare och att ingen på skolan kan förvänta underverk av mig. Jag vet att jag annars lätt skulle ställa för höga krav på mig själv här…

När Denise mådde som sämst tyckte jag att hon skulle sluta ta på sig skolans alla bekymmer och inte ens försöka ta ansvar för sådant som inte är vårt bord. För att hon ändå skulle kunna känna sig nyttig föreslog jag för henne att satsa på EN lektionsaktivitet med barnen som hon skulle tycka om att göra. Det blev alfabetet där hon pysslade på olika sätt med skolbarnen kring bokstäverna som de redan känner till, men ändå inte riktigt behärskar. Slutresultatet blev jättefina handgjorda böcker där varje barns framsteg syntes tydligt. Very well done Denise!!!

Tack bla till Grankottarna för bokdonationer!

2010-02-28T11:54:00.000-08:00

Söndag 28 februari:
Stort tack till O:s förskoleklass Grankottarna hemma i Sverige som vill bidra med en slant till bokinköp åt skolbiblioteket där jag volontärarbetar. Det värmer jättemycket att ni hjälpa till och jag ser så mycket fram emot att få berätta detta för personalen på skolan i morgon! Eftersom det kostar så mycket att posta böcker från Sverige är det smartaste att jag köper in böcker här på plats för era pengar. Det finns som sagt en bokhandel med andrahandsböcker och även barnböcker. Mejla mig på min e-postadress som står på klasslistan så löser vi detaljer kring pengaöverföringen.

I samma fina anda har den andra volontären Anna fått goda nyheter. Hennes mamma känner någon som vill starta samarbete med vår afrikanska skola och en skola i Sverige. Detta för att på så sätt kunna ha utbyte av varandra och också bidra till skolan på olika sätt. Finfint!

Dessutom visade det sig att biblioteket här i Jeffreys Bay, där mina barn och jag satte upp lapparna, nu vill skänka böcker till skolbiblioteket. De kontaktade själva vår skola och meddelade att det bara krävdes ett officiellt brev faxat från skolan för kunna få böcker från Jbays bibliotek. Det var toppen att Jbay biblioteket kontaktade skolan direkt så att de etablerar en kontakt som kan vara långt efter att vi igångsättande volontärer har lämnat skolan.

Lappuppsättning: Secondhand Childrens Books Needed

2010-02-28T11:53:00.000-08:00

Måndag 22 februari:
Eftersom S var magsjuk hela natten och behöver vila hemma idag, åker jag inte med till skolan utan tar hand om våra tre barn istället. Idag är det mulet så jag tar med alla barnen ned på stan för att bla sätta upp lappar om bokdonationerna. Alla 7 ställen där jag beskriver om volontärprojektet är så positiva och ger oss ok på att sätta upp lapparna. Så de hamnar på anslagstavlor eller i skyltfönstren på två gym, Jbays bibliotek, två bokaffärer, en pappershandel och en pysselbutik. Ena bokhandeln hittar genast två begagnade böcker som de skänker till mig. Schysst början! Barnen blir också duktiga på att leta ställen med anslagstavlor efter att jag förklarat varför vi ska sätta upp lapparna.

Samtidigt som vi delar ut lapparna så letar vi efter tygsax att kunna klippa zickzack med. Det vore finfint att slippa kantsy alla tygbitar till de 120 stolväskorna vi ska sy…

Inte sömmerska men handtvättsinstruktör

2010-02-28T11:49:00.000-08:00

Fredag 19 februari:
Anna och jag åkte inte till skolan idag eftersom idag är stora SYDAGEN. Vi skulle sy de 120 bokstolväskorna åt skolans elever. Vi gick ned till språkskolan där vi letar efter vår volontärkoordinator som ska ha köpt tyg, tråd, etc. Dock visar det sig hon valt att köpa tyger via en billig leverantör i Kapstaden som ska skicka tyget hit till Jbay, och att kommer tidigast måndag. SUCK!! Sen visade det sig att språkskoleläraren som skulle låna ut symaskin åt oss också glömt att ta med den åt oss. En lektion i att dubbelkolla och bekräfta med personer fick vi i alla fall. Vi laddar om till nästa vecka!

Nu var det ingen idé att åka bort till skolan eftersom vi förlorat så mycket tid på att vänta. Så för att ändå använda dagen vettigt så skrev Anna och jag meddelande om bokdonationer. Skolbiblioteket behöver ju få in fler egna böcker och inte bara förlita sig på det lokala bibliotekets möjlighet till långlån. Planen är därför att sätta upp lappar i Jbay på olika ställen om att vi söker begagnade barnböcker till skolan.

Dessutom skred vi till verket med projektet handtvätt, dvs förbättra barnens handhygien genom att göra väggplanscher med instruktioner. Vi fick skjuts till dagiset som volontären Denise volontärarbetar på (och som jag inte ville jobba på) här i närheten. Vi fick låna den samarbetsvillige 5-årige Damien och gjorde en fotosession med honom ute på gården. Vår medhavda tvättbalja fylldes med vatten och han fick göra de olika stegen som ingår i en handtvätt inför Annas fotograferande. Han såg väldig förvånad ut när vi först bad honom smutsa ned händerna ordentligt i jorden. Väl hemma på vandrarhemmet gjorde sen Anna och jag ett fotocollage och skrev en handtvättsinstruktion i fem steg. Vi fick hjälp av personalen på vandrarhemmet att få översatta de engelska instruktionerna till afrikaans och xhosa. Vi blev mycket nöjda med såväl fotona som det 3-språkiga upplägget. När vi sedan hämtade ut våra laminerade A3-planscher är vi grymt nöjda med resultatet! De kommer bli fin-fina på såväl vår förskoleklassskola som på förskolan.

En först misslyckad dag vändes till att bli ganska så produktiv trots allt!

Barhäng med Island Vibe-personalen

2010-02-26T12:18:00.001-08:00

Fredag 26 februari:

Som vi skrivit om tidigare har ju båda våra storbarn E och O blivit enormt tjenis med all personal här på vårt vandrarhem. De springer ofta iväg upp till köket, baren eller restaurangen, och hittar någon att ”hänga” med. Även om barnen inte pratar engelska med personalen så kommunicerar de på diverse sätt. I E:s fall är det mycket bus med killarna, så som karatetrix, luftboxning eller blåsa i barens horn. Då alla gästande surfare ibland behöver vänta på bättre vågväder rullar ofta någon film i baren till vår filmälskande E:s förtjusning. Såklart visades filmen Surf’s Up häromdagen. Annars är det mycket rugby eller fotboll på TV eller olika spel som gäller. O sa att hon sett afrikansk fotboll på TV: ”ja, när de spelar fotboll och brottas samtidigt” då det var rugby .

Igår åkte E med restaurang- och barägaren Tom på ett ärende ned på stan. Detta ”glömde” både E och Tom säga till pappa S innan de for (som heller inte märkte att E varit borta förens han kom tillbaka…) Hmmm! Jag hade ett litet samtal med Tom. Idag fick E hålla till bakom bardisken och sälja läsk till en gäst, vilket han såklart tyckte var jätteskoj.

Kökschefen Ryan berömde häromkvällen våra barn för att de verkligen gått från att vara superblyga till att numera våga vara mycket själva bland personalen. Även lilla A får sin del av uppmärksamheten. Kvinnorna i köket och städpersonalen tar gärna och gullar med henne. Kokerskan Julia bar tom A på riktigt afrikanskt vis häromdagen när vi andra i familjen åt lunch. S och jag är såklart tacksamma att vi har fler vuxna som ser till våra gullungar. Ibland räcker vi inte riktigt till…

Kattjakt!

2010-02-26T11:45:00.000-08:00

Fredag 26 Februari

Ve och fasa! Igår eftermiddag var O’s katt försvunnen. Uppslukad av jorden! Vi letade och letade. Högt, lågt, fågel fisk mittemellan! Med tanke på hur litet vårt rum är, och att den inte hade varit med på någon utflykt, så kunde vi snart konstatera att den var borta!

Stor sorg! Tårar! Sista hoppet stod till att den skulle ha råkat komma med till tvätteriet när städerskan bytte lakan på förmiddagen. Med det som tröst lyckades O genomlida natten med bara sin nya Monkeyland-apa som sällskap. Detta var första natten sedan hennes 1-årsdag som hon inte sov med katten…

På morgonen hittade S O sittande i sängen med dagboken där hon ritade detta bedårande porträtt av katten Kajsa Klara:

Morgonen gick som i ett töcken. Skulle katten komma med tvätten? Eller var den borta? Skulle kattens syster som finns hemma i huset i Stockholm kunna bli en värdig ersättare? Den luktade ju inte likadant, och pälsen var ju så mjuk och len. Inte som kattens…

Tvätten kom. Ingen katt.

Dramat fick sin upplösning när den annars oerhört glada och barnkära städerskan Sonia lackade ur, förklarade att sängarna ju alltid var fulla med leksaker när hon skulle byta lakan och sedan lyfte madrassen och hittade katten längst in i ett konstigt hörn!

Lyckan hos O var total!

Pappaledighet i Sydafrika

2010-02-25T00:55:00.000-08:00

Torsdag 25 Februari

Jag fick en uppmaning på mailen häromdagen ”berätta mer om hur man är pappaledig i Afrika”. Jag inser att jag inte har skrivit så mycket om vår vardag och anledningen till det är väl just att det är vardag. Det är fascinerande hur snabbt något nytt, spännande och annorlunda kan bli vardag!

Det enkla svaret på hur man är pappaledig i Afrika är alltså ”ungefär som hemma”. En del saker ändrar sig inte bara för att man åker iväg. A’s rutin är ganska stabil: hon vaknar sex – halv sju, vilket i vårt lilla rum innebär att alla snart är vakna men tre av oss kan ligga kvar i sängarna medan A ammar. Numera vill A också ha lite riktig frukost också, gärna havregrynsgröt.
Nästa hållpunkt är förmiddagsvila. Det blir mellan 45 och 90 minuter, ibland i vagnen och ibland i sängen på rummet, var det blir beror på vad storbarnen vill hitta på. Innan vilan så har A hunnit med att krypa omkring på rummet och terrassen, leka med leksaker, äta sten, bli sjukt smutsig, äta jord, försöka ta sig in bakom blöjhinken till toaborsten (hon har bara lyckats en gång) träna på att stå, klättra upp för trappan (i köket och utomhus). Alla de här aktiviteterna återkommer på alla vakna stunder under dagen och det mesta kan utföras oavsett var hon befinner sig (med undantag för jakten på toaborsten). Den enda unika aktiviteten som brukar utföras senare på dagen är när vi är på stranden och A sitter i vattenbrynet och får småvågor på sig. Det är både mysigt och läskigt!
Vid 11-tiden är det lunch för A – hon har blivit en rackare på att äta burkmat och det skall bli spännande och se hur det går med hemlagat om sex veckor. Var lunchen intas är helt flexibelt. Det kan vara på stranden, i köket eller på ett café. Efter lunchen har A en ganska lång aktiv period då hon är vaken till ca 14, favoritsysselsättningen är att äta sand på stranden! Eftermiddagsluren varar oftast 90 minuter och brukar kombineras med en lugn stund också för storbarnen, lite ljudbok i iPoden, vilket verkligen har behövts, särskilt de riktigt varma dagarna.
Eftermiddagsmellis, lite yoghurt med frukt, och sedan fria aktiviteter (nu är mamma med i bilden också) fram till middag kl 18 (gröt och en macka) och sedan välling och i säng före kl 20. A får vällingen medan resten av familjen äter sin middag och somnar i vagnen för att senare lyftas över i sin säng.

Nästa morgon börjar allt om från början…

Även om mycket av de fysiska förutsättningarna skiljer sig från tidigare pappaledigheter (varmt och gott väder, 5 meter till stranden etc) så är den riktigt stora skillnaden att jag nu har storbarnen med mig hela tiden. Det gör att A får mycket mindre uppmärksamhet och färre saker sker på hennes villkor (öppna förskolan tar vi i maj). Det känns på sitt sätt som om jag är ledig med storbarnen och A får hänga med oss. Samtidigt är ju storbarnen bundna av A’s rutiner och tider.

Aktiviteter för storbarnen i korthet: gå till stranden och bada (gärna med body board som de båda är duktiga på att åka med), hänga på Island Vibe och spela kort, gå en tur på stan och fika medans A äter lunch, lyssna på en ljudbok om det inte är strandväder (som idag). På fredag är det högtidsstund när vattenrutschbanan är öppen! Också för dem blir det rutin, och det är nog ganska skönt och ibland blir det lite tråkigt också.

Så har barnen det och då vet ni ungefär hur jag har det också. Jag hinner läsa ganska mycket, på eftermiddagen när alla vilar samtidigt och på kvällarna när alla sover:

• The day watch – Sergei Lukanenko
• The essential guide to customs & culture South Africa
• Hollywood station – Joseph Wambaugh
• Cross Country – James Patterson
• Wild Fire – Nelson Demille
• Hostage – Robert Crais
• Extremely Loud & Increadibly Close – Jonathat Saffron Foer
• The sum of all fears – Tom Clancy
• First Family – David Baldacci
• The time traveller’s wife – Audrey Nieffenegger

Mycket deckare, dels för att det är avslappnande och dels för att det är enkelt tillgängligt I second hand affären. Extremely Loud & Increadibly Close var fantastisk och The time traveller’s wife var ännu bättre, sådär så att man inte vill att den skall ta slut samtidigt som man måste läsa till slutet, fort, fort, för att se hur det går!

Som under alla pappaledigheter så finns det en frustrerande känsla av att det blir väldigt lite ”egentid” (det skiljer ju sig inte så mycket från när man jobbar…det kanske är det som är att vara förälder). Det har blivit mycket mindre surfa än vad jag hade hoppats, dels på grund av min skada efter en vecka (jag har inte ont längre men har fortfarande ett stort hål i vadmuskeln där bristning skedde) och dels för att det är svårare att få ihop med barnen än vad C och jag hade trott. Vi var lite för optimistiska. Jag är också frustrerad över att skadan gjort att jag inte kunnat träna men nu kanske det kan gå att komma igång. Härmed ett publikt löfte att jag imorgon bitti skall ut och prova hur det känns att gå raskt och kanske jogga lite!

Som vanligt har jag lite svårt att leva i här och nu, tankarna rinner iväg till veckorna i Cape Town, till Masi Mara och till hur våren hemma kommer att bli (kommer snön att vara borta 5 April? Hoppas, hoppas, hoppas!). Jag tänker till och med på hur jag kan få till en surfresa helt själv, eller kanske med en killkompis, så att man verkligen får lära sig det här ordentligt. Kanske två veckor i Hossegor…Så, när jag tvingar mig att koncentrera mig på här och nu: De första 30 dagarna på resan har varit superhärliga och bjudit på många spännande upplevelser och de har bjudit på pappaledighetsvardag, och det är inte det sämsta! Jag är extremt tacksam att vi har förutsättningarna att göra den här resan (lagstiftning, ekonomi, bra arbetsgivare, mod och en driven hustru).

Bibliotekarie C börjar sin tjänstgörning

2010-02-24T12:54:00.000-08:00

Torsdag 18 februari:
De senaste dagarna har mitt volontärsarbete innefattat rollerna bibliotekarie, röjstädtant, flyttkarl och datatekniker. Variation skadar inte!

Det lilla skolbiblioteket fortsätter ta form. Anna och jag plockar ner allt som suttit på väggarna och bär ut allt skräp. Vi mäter upp rummet och gör en skiss över det innan vi ”möblerar” det på papper. Jag får vibbar ifrån gamla IKEA-tiden och jag minns hur jag gjorde liknade saker men i stor skala över en hel varuhusavdelning med sommarmöbler. I vårt bibliotek kommer ena långsidan ha en bokhylla från golv till tak med 6 hyllplan. Skolbarnens böcker får då plats längst ned, lärarnas pedagogikböcker högre upp och lådförvaring av extra kopior av böcker högst upp. Längs med långväggen mittemot rymmer sju barns kuddar så att de kan sitta ned och läsa bekvämt. Ett litet bord och stol finns också så att ett barn kan läsa vid det eller hålla på med tyst lek (tex lägga pussel). Eftersom vi i gömmorna hittar flera passande väggplanscher för biblioteket (alfabetet, siffror, motsatsord, etc) sparar vi dessa till senare. Förhoppningsvis kan vi få målat rummet helt vitt och göra nya sittkuddar åt barnen. Vi hittar också några jättestora gossedjur som kan bli perfekta till dekorera rummet genom att hänga dem uppifrån taket föra att rummet för att göra det lite mysigare.

Trots att renoveringen av biblioteket inte gjorts öppnar vi upp för de första biblioteksbesökarna. Biblioteket har fyra besökstider om 20 minuter per dag. Då får varje klass 20 minuter var per dag där sju elever per gång får tillbringa i biblioteket. På så sätt hinner skolans alla 140 elever tillbringa åtminstone 20 minuter var per vecka i biblioteket. Eftersom barnen helt klart är ovana bokläsare, och antagligen aldrig varit i ett bibliotek, går Anna och jag först gå igenom Biblioteksreglerna. Dessa satt redan på väggen så jag läser helt enkelt bara upp den afrikaanska versionen och pratar om dem på engelska. Reglerna i skolbiblioteket är att man först måste ha tvättat händerna (finns tom handfat i biblioteket, men som tyvärr inte fungerar), alla ska vara tysta därinne, de ska vända blad försiktigt och inte riva i böckerna. Vårt jobb under biblioteksstunden är sen att se till att de sju eleverna är tysta, att de är försiktiga med böckerna och att de ställer tillbaka dem på rätt sätt. De är exalterade över att titta i bilderna och ”läsa” och glömmer lätt bort att inte prata med varandra. Många har verkligen svårt att veta vad som är upp och ned, eller vilken som är framsidan på böckerna. För de flesta får vi också visa hur böckerna sen ska stå i bokhyllan. Deras första besök blir verkligen grundkursen i bokhantering. Dag 2 får vi dock höra av en lärare att barns föräldrar verkligen gett skolan beröm för att biblioteket kommit igång och att barnen gått hem mycket nöjda efter sin läsestund. Det värmde att höra! En grupp idag var extremt duktiga på att vara tysta. Jag berömde dem till deras lärare som då berättade att hon sagt till klassen att de ALDRIG mer skulle få sätta sin fot där såvida de inte var knäpptysta och skötte sig. Hot funkar tydligen… .

Innan skoldagen är slut installerar vi även en gammal stationär dator och skrivare som rektorn fått skänkt till sig. Vi får igång datorn men inte printern. För att göra datorn mindre stöldbegärlig (tydligen attraktiv trots att den har nog 10 år på nacken) flyttar vi runt möblerna i rektorns rum och därmed hamnar utom synhåll från fönstret och solen.

Klartecken på stolväskor och skolbibliotek

2010-02-24T12:50:00.000-08:00

Onsdag 17 februari:
Efter skoldagens slut har vi har möte med volontärkoordinatorn Taise angående skolans Wishlist (saker som de sa till oss i måndags att de skulle vilja få gjorda/få av oss volontärer på kort och lång sikt). Vi får klartecken att gå vidare med biblioteksrenoveringen och att leta upp fler begagnade barnböcker på såväl Afrikaans som engelska. Dessutom bestämmer vi att Anna och jag själva ska sy stolbokväskorna som skolan önskade (dvs väskor som hänger på ryggstöden för bokförvaring). Taise kommer köpa billigt tyg till oss imorgon och en språklärare kan låna oss sin symaskin.

Vi gör därefter även påtryckningar på volontärkoordinatorn Lauren om NÄR målningen av skolan kan ske liksom invändiga målningen av biblioteket samt byggandet av långväggshyllan. Han tycker nog att Anna och jag är lite tjatiga som trycker på så. Han avger löfte att hans hantverkare (som just nu bygger hans nya kontor vid vandrarhemmet) kommer till skolan på tisdag. We’ll see about that…

Förskoleklasskolans egna bibliotek påbörjas

2010-02-22T12:29:00.001-08:00

Måndag 15 februari:

När vi anländer till skolan tittar vi av en slump på rummet bredvid rektorn Ms Nelsons rum. På en handskriven skylt står det Biblioteek och är detsamma som det låter, dvs skolans bibliotek. Toppenbra! Det är ett litet rum (ca 10 kvm) med 4 plaststolar, ett pyttelitet bord, en oanvändbar bokhylla och en massa papplådor. Dock är rummet tomt på böcker. Då visar det sig att en av lärarna ska till det lokala biblioteket och låna böcker idag så den andra svenska volontären Anna och jag bjuder in oss själva att hjälpa till. Det lokala biblioteket visar sig vara bara runt hörnet från skolan och är ett ganska litet men relativt välsorterat sådant. Vi får välja ut engelskaböcker och hittar massa fina på lagom svår nivå. Tom hittar vi en Emil i Lönneberga-bok som vi självklart lånar. Väl tillbaka på skolan upptäcker vi sedan 10-talet kartonger med böcker och pysselsaker som skolan fick förra året av kommunen. De har inte haft tid att packa upp detta så det blir rena rama julaftonsstämningen. Vi packar upp minst 15 olika böcker i många uppsättningar (minst 15 exemplar och som mest 140 av varje) och vi sätter igång att namna dem med skolans namn och lista dem. Rektorn tycker att det är viktigt att ha en lista över skolans alla böcker så att de har koll på vilka böcker de har. Vi delar även upp materialet (pärlor, trådar, byggklossar, pussel etc) så varje klass får varsin stor låda. Vissa av böckerna ska till klassrummen och användas i undervisningen, medan andra ska vara i skolbiblioteket Lärarna uppskattade verkligen att vi hjälpte dem och de ger oss fria händer att utforma skolbiblioteket så Anna och jag börjar smida planer.

När skolan är slut för dagen håller Anna och jag personalmöte med skolans 4 lärare. Vi vill få reda på vad de ser som deras största behov vad gäller undervisningen och de medel som vi kan bidra med som volontärer. Skolan får ju en pott pengar av oss volontärer som kan användas till det som de tycker passar dem bäst. Vi får in jättebra idéer ifrån lärarna som vi samlar ihop till en lång ’Wishlist’ som är kombinerat med några av våra egna idéer. De vet att alla behov inte kommer att kunna åtgärdas av oss på kortsikt, men vissa i alla fall. Innan vi åker ifrån skolan har vår andra volontärkoordinator Lauren anlänt och berättar att 17 unga surfare som bor på vandrarhemmet kommer komma och måla på skolan i den kommande veckan. Eftersom det finns ett STORT behov av måla överallt går vi runt såväl inne på skolan som ute för att hitta fyra högprioriterade projekt att fixa/måla. Det lutar åt att biblioteket, toaletterna och uteleksakerna skall göras först. Dock anser Lauren att taket, vindskivorna, takrännorna och delar av fasadens plankor är i så ruttet skick att åtminstone nödåtgärder måste sättas in. En kommande höststorm river annars lätt av taket… Han planerar att låta sin hantverkare komma dit och ta tag i ytterfasaden. Hoppas det kan ske snart.

Idag blev en annorlunda skoldag. Jag var egentligen bara i klassrummet i en timme innan biblioteksprojektet tog vid. Då hjälpte jag till att leta bilder ur veckotidningar på personer som håller på med personlig hygien, vilket är veckans tema i min klass med läraren Hasselein. Jag hade en bunt med 10 år gamla sydafrikanska modemagasin till mitt förfogande. Min sorgsna slutsats var att det fanns nästan inga bilder på mörkhyade människor, speciellt inte på reklambilderna som så väl illustrerade hårtvätt, handtvål, tvättmedel etc. Kanske typiskt svenskt att reagera på det, vad vet jag?

Happy Valentine to all staff at Island Vibe

2010-02-22T12:25:00.001-08:00

Söndag 14 februari:
O ville också göra alla hjärtans dag-kort precis som jag gjort med skolbarnen. Hon målade, klippte och glittrade. Ett hjärta över den stora fullmånen som vi såg över havet härom natten. "Happy Valentines day! Hugs from O", skrev hon inuti. På söndagsmorgonen lämnade hon kortet i receptionen till personalen som jobbar här. ”De är ju så snälla mot oss så då ska de få ett kort av mig” tyckte O. Alla mottagarna blev såklart oerhört glada av hennes hälsning.

Alla hjärtans dag–pyssel på skolan

2010-02-22T12:22:00.000-08:00

Fredag 12 februari:
Jag får skolskjuts av volontärkoordinatorn Lauren och jag ber att han ska berätta för skolan om vilka pengar och resurser vi kan bidra med som volontärer. Han förstår vad jag menar och tar genast en avstämning med rektorn Ms Nelson på skolan när vi anländer. I sann let’s-get-things-done-now-anda för hans del, vilket även innebär att hennes 36 elever får sköta sig själva under tiden. Rektorn och jag bestämmer att Anna och jag ska hålla möte med skolans alla fyra lärare på måndag efter skoldagens slut för att gå igenom vad vi volontärer kan bidra med. Känns bra att få till ett sådant samtal i lugn och ro med lärarna. De tycks inte ha så mycket planeringstid precis…

Alla hjärtans dag pyssel! Vi volontärer har fixat dit ett 500-pack med röda papper och lite glitter för att kunna göra Alla hjärtans dag-kort. Lärarna är oerhört tacksamma över de färgglada pappren för de har inte råd att köpa in sådant material. Trots att min lärare sagt att hon skulle förbereda hur Valentineskorten skulle göras så ber hon mig göra det med barnen idag. Jag förbereder i all hast en uppsättning med 37 kort eftersom vår klass fått 10 extra barn idag. (Den läraren är på något studiebesök idag och det finns självklart inte vikarier att tillgå. De resterande barnen i den andra klassen fick stanna hemma idag. Häromdagen frågade lärarna om Anna eller jag ville ta den klassen som inte hade lärare idag, MEN vi är INTE redo att vikariera en hel dag i en klass med 30-talet barn som inte pratar engelska.) Så inför alla 37 barnen visar jag hur vi ska pyssla: klipper ut hjärta i rött papper, klistrar på det på ett ihop vikt papper och barnen får sedan glitter av mig på deras hjärta. De stormgillar att få glitter! Jag hjälper sen till att skriva en hälsning på afrikaans på varje kort: To mom. Happy Valentyn’s day! Det var min idé att alla deras mammor skulle få korten. Jag gissar att deras män inte gör något speciellt för dem på söndag, men vad vet jag…?

Rastvakt åt 140 elever själv!

2010-02-22T12:19:00.001-08:00

Torsdag 11 februari:

Idag var jag rastvakt åt skolans alla 140 elever på egen hand! Vid klockan 10 är det rast för alla skolbarnen och de äter sin medhavda matsäck. Oftast sitter de utomhus på stora filtar uppdelade klassvis eller inomhus vid sina små plastbord. Efter att de ätit är det fri lek någon kvart till eller så. Samtidigt har de fyra lärarna sin enda rast under dagen så då behöver de också en välförtjänt paus. Förståeligt vill de ha lugn och ro en stund och väljer därför att sitta inne i köket över en kopp te och macka. Detta innebär att eleverna i princip lämnas vind för våg ute när de äter och leker. När jag jämför med min dotters skolrastgård i Sverige med såväl flera lärare som rastfaddrar (frivilliga pensionärer som kommer dit och är vuxenstöd) närvarande är det en annan verklighet. Idag stannade jag på eget initiativ ute under rasten här på skolan. Jag sysselsatte mig med att samla ihop filtarna som barnen suttit på. Det slår mig då hur otroligt bra barnen är på att klara sig ensamma här utan vuxna. Det är bara vid ett tillfälle som jag behöver ingripa i en farlig situation då ett barn försöker kasta sten på en annan kille. I övrigt leker, stojar och springer de flesta runt och har hur skoj och kul som helst. I alla fall vad jag kunde se på den sidan av skolan som jag var på. Skolgården går runt hela skolan så på andra sidan hade jag ingen aning…

Klasslistan stämmer inte med verkligheten!

2010-02-22T12:16:00.000-08:00

Torsdag 11 februari:
Läraren som jag jobbar med i 6-årsklassen på skolan är något av följande: disträ, mycket öppensinnad, oorganiserad, impulsiv eller oförberedd. Jag vet inte vilket som passar bäst. Tur att hon och jag ändå kommer så oerhört bra överens. Vi förstår varandra och har fått ett fint, om än något improviserat, samspel. Idag skulle barnen få måla med färgerna gult och rött vid ett bord ute på gården. Jag hjälpte till med lärarens förberedelser mitt under lektionen. Som vanligt går mycket av lektionstiden till att förbereda, plocka undan eller sortera material som antingen ska användas eller har använts. Barnen sitter hela tiden snällt och otroligt tålmodigt på mattan i sina rader. Roligt nog hade hon bytt ordning på pojkarna och flickorna idag så att pojkraden var längst fram. Jag hinner dock inte fråga varför hon gjorde det utan nämner bara att jag tycker det var roligt att se. Jag förbereder målaövningen och skriver med hjälp av klasslistan ned namnen på barnens papper. Utan klasslistan är det stört omöjligt för mig att få ned namnen rättstavade. Dessutom hjälper namnskrivningen att det senare ska bli lättare att sortera in respektive barns alster i deras portfolios. Då upptäcker jag att klasslistan (en handskriven som sitter på väggen bakom katedern) bara har 26 namn, men att det är 29 barn i klassrummet. Igår ”hittade” jag inte tre barn som var med på klasslistan och då uppdaterade läraren listan genom att stryka tre namn från listan. De hade visst antingen slutat i klassen eller sluta komma till skolan. Idag upptäcker jag att det finns tre andra barn ”för mycket” i klassrummet, dvs tre som inte står med på klasslistan. Dessa tre barn är exklusive den flicka som alltid hänger i detta klassrum. (Hon gillar tydligen inte att gå i klassen bredvid och eftersom det bara är en öppning till klassrummet bredvid så smiter hon hela tiden in och deltar i vår klass undervisning). Fröken inser i alla fall att något inte stämmer så vi ordnar ett klassupprop (det första under mina tre veckor här) och identifierar vilka tre barn som är för många mot klasslistan. Jag lägger till dessa barn så nu finns de åtminstone med på förnamnsnivå, med min stavning av deras namn... Jag tror inte att jag skulle få vara med om något liknande vid en svensk skola!

Magsjuka

2010-02-22T10:50:00.001-08:00

22 Januari - 24 timmar magsjuka för S gjorde att C fick en hemmadag med barnen och S stannade i sängen.

Fantastiskt besök nu över

2010-02-20T11:31:00.000-08:00

Lördag 20 februari

Nu har Farmor och Farfars veckolånga besök tagit slut och de är på väg hemåt. Hoppas att Air France lyckas bättre den här gången. Hela familjen K tackar och bugar för härligt sällskap! Förutom de redan rapporterade besöken på Monkeyland och Birds of Eden så har vi hunnit med utflykter till ett Penguine Rescue center i Cape St Francis – det såg sorgligt och lite litet ut. Dessutom hade caféet stängt pga ägarbyte och fyrtornet var stängt för renovering…dock var det oerhört mäktigt att stå längst ut på klipporna när vågorna rullade in! Ytterligare en utflykt till Port Elizabeth hans med. Ocenariet var en liten besvikelse då den utlovade Delfinshowen uteblev. Delfinerna har flyttat till Hong Kong då anläggningen i PE var för nedgången. Både detta och infon om Pingvincentret tycker man att Lonely Planet kunde ha fått med i sin 2009 guide som vi förlitar oss på…
Några dagar på stranden har vi också hunnit med i veckan. Vattenrutschbana (premiär för Farfar hävdar han själv), Body Board (definitivt premiär för Farmor) och plask i vågorna. Sista dagen blev en höjdare med en härlig lunch på ostron och grillade skaldjur på en superläcker restaurang bygd på stranden med sandgolv och bara en vägg! Efter det rusade vi hem för en privatlektion i surfning för E, O och C – barnen börjar bli grymma!
Till sist: det har varit fantastiskt att ha er här, E & K, och väldigt kul att få dela den här upplevelsen med er. Kramar från S, C, O, E & A

Vackra fåglar på Birds of Eden

2010-02-18T11:59:00.000-08:00

Tisdag 16 februari
Efter att vi var nöjda med att titta på apor tog vi oss till fågelparken Birds of Eden bredvid Monkeyland. Där var ett gigantiskt regnskogsområde inhägnat med enormt stort nät över träden. Här inne bland träden och vattenfallen huserade fåglar i alla regnbågens färger. Vi har aldrig sett så många vackra fåglar någonsin. Fint nog hade de byggt upp en gångväg så att man kunde komma både högt upp i luften och långt ned vid marken. Likaså här kom vi väldigt nära djuren eftersom fåglarna flög fritt runt omkring oss. Det kändes som om kamerans zoom nästan var överflödig och kikarna behövde heller inte användas. Jag som aldrig tyckt speciellt mycket om att titta på fåglar blev omvänd efter detta besök.

Uppskattat besök på Monkeyland

2010-02-18T11:55:00.000-08:00

Tisdag 16 februari
Idag for vi på heldagsutflykt hela familjen ihop med farmor och farfar i den gigantiska hyrbilen. Huvudresmålet var Monkeyland vid Tsitsikamma nationalpark och vi kom att tillbringa fyra timmar i denna fina appark. Det var en 12 hektar inhängnad skog med plats för 9 apsorter och där ca 400 apor som levde fritt. Man fick endast vandra igenom parken på de av elefanter upptrampade stigarna och ihop med en guide. Vår första guidade tur var efter morgonregnet så aporna höll sig mest uppe i träden för att inte bli blöta om fötterna på marken. Det var ganska svårt att se dem så vår guide fick verkligen leta fram dem. Vid deras fruktbord kunde vi vara så nära som någon meter ifrån dem. Lilla A blev hungrig så vi matade henne gåendes genom skogen, vilket visade sig vara ett effektivt sätt att få fram nyfikna apor väldigt nära oss. Vi blev raskt tillsagda att stoppa undan all mat! Aja baja. Under lunchen fick S hoppa in och prova det yrket ap-schasare. Det innebar att mha en fejkad ölflaska spruta vatten på nyfikna apor som försökte stjäla mat från lunchgästerna på matserveringen. Aporna var mycket närgångna och ap-schasarna fick spruta mycket. Kul tyckte S! Efter lunch gjorde vi om den guidade turen och nu sken solen genom regnskogen och det var verkligen apor precis överallt. Hur häftigt som helst tyckte vi alla! E blev så inspirerad att han hoppade upp i träd och lekte apa även han. Annars tyckte både E och O bäst om att gå över den 125 långa och svängiga hängbron som var uppe i höjd med trädtopparna. Den var byggd så att man skulle få höjdkänslan av hur aporna har det när de svingar sig i trädtopparna. Maffigt!

E och O går i afrikansk skola

2010-02-17T13:29:00.001-08:00

Onsdag 10 februari:
Både E och O kommer med till skolan idag. Jag vill att O ska följa med för att med egna ögon se att skolan och närområdet finns kvar utan att ha brunnit ned. Det senare hade gudskelov heller inte hänt.

Det blir tyvärr för mina egna barn en mycket pratig dag med mycket Afrikaans. Fröken översätter viss del till engelska för min skull och därefter översätter jag en del till svenska för mina barns skull. Snurrigt i huvudet av att försöka förstå så mycket Afrikaans som möjligt och därefter prata på två olika språk. Tur att jag läst lite tyska, att svenska påminner lite om holländska som ju Afrikaans liknar och att mina barn är ovanligt tålmodiga. Väldigt mycket stillasittande idag, vilket främst E tycker är jobbigt. Han är ju inte van vid det på samma sätt som O är från skolan hemma.

Innan lunch skulle även alla borsta sina tänder, dvs alla som hade en tandborste medskickade hemifrån. En knapp månad har gått sedan skolstart och fortfarande saknar en del tandborste. Undrar om det är likadant för dessa barn hemma… Sång om tandborstning till melodin Broder Jakob inleder tandborstningen. Tandborstningen sker genom att alla ställde sig i en ring ute på skolgården. Jag gick runt och satte på lite tandkräm så fick de sen borsta, gurgla och skölja helt själva. Himla skön syn att se dem stå där i en cirkel så upptagna och medvetna om hur viktigt detta var. Jätteduktiga och supernoga var de. Märks att de är vana att klara detta själva. E och O hade med deras egna tandborstar och kåsor så att de också skulle kunna delta i detta. De har nog aldrig gillat att få borsta gaddarna så mycket som denna dag!

Under rasten frågar jag fröken neutralt varför barnen i alla klasser, såväl här i skolan som i förskolan, sitter alltid i rader med flickorna längst fram och pojkarna bakom. Jag får en lång utläggning om det patriarkiska samhälle de lever i här där 98% av hushållen har någon form av misshandel i hemmet. Därför är en del av undervisningen att lära ut att värna om, vara schysst mot och respektera kvinnor. Alltså får flickorna alltid sitta längst fram nära lärarna, de får gå på toaletten först och får börja övningarna först. Jag beskriver hur jag minns att det oftast var tvärtom i skolraderna i min svenska skola; de tysta snälla tjejerna förpassades längst bak och de stökiga och pratsamma pojkarna satt längst fram. De kvinnliga lärarna här tycker jag också verkar vilja ha flickorna längst fram. Det gullas väldigt mycket med dem…

Hela dagen går väldigt bra med mina barn med i klassrummet. Dock inser jag snabbt att jag ALDRIG skulle vilja vara lärare åt mina egna barn. Det går helt enkelt inte att behandla dem neutralt vis-a-vis de andra barnen. Mina barn kan heller inte acceptera att de inte bör få mer av min uppmärksamhet än vad de andra barnen ska när jag är där i lärarrollen. Likaså blir det en krock med vad mina barn vill göra i skolan, vad jag gör som lärare samt vad de afrikanska barnen gör. Här ska alla barn sitta ned på mattan framför fröken. Likaså förväntar sig alla att fröknarna ska sitta på en stol framför barnen så att hon är på en auktoritär nivå ovanför deras huvuden. Visst ser alla bra vad fröken gör i dessa lägen, men än mer handlar det om att fröknarna ska kunna se vilka som busar och snabbt kunna rätta till det genom fysisk eller muntlig tillrättavisning. O som älskar att hjälpa till med det som vi vuxna gör har svårt att förstå att hon här helt passivt ska vänta och vänta och vänta tills fröken är redo med att redovisa kommande uppgift. Idag var det dessutom extra mycket väntan.

O går i afrikansk förskoleklass

2010-02-17T13:23:00.001-08:00

Tisdag 9 februari:

Olivia kommer med till skolan idag. Hon är jätteexalterad och supersugen! Vår skolskjuts får motorstopp, men vår förare Ben fixar skjuts åt oss med polisbil till skolan. Det känns spännande att åka med dem. Intressant nog hade de heller inte några säkerhetsbälten i baksätet eftersom ”nej då, det är säkert att åka med oss” enligt poliskvinnan. Så typiskt sydafrikanskt för INGEN använder säkerhetsbälten här. Våra medhavda tre barnbilstolar är helt klart överkurs i afrikanska ögon.

Det är svettigt varmt idag. Någon nämner 32 grader och luften är helt stilla. Skolan ligger i en dalgång ute på landsbygden utan havsbrisen vi annars har i Jeffreys Bay. Inte bara O och jag svettas utan alla barn och vuxna gör det. Svetten bokstavligen rinner utefter mina ben och gör mina skor mörkare. Alla rör sig i slow motion. Barnen får inte gå ut på rasten utan hålls inne för att det är åtminstone lite svalare där än ute. Fönstren går inte att låsa så någon har spikat fast ståltråd som låser fast fönstret. Jag hjälper till att mha hammare bända bort spikarna. På så sätt försöker fröken åstadkomma korsdrag via de små fönstren. Vi ser eller luktar flera bränder antingen från skolan eller på väg tillbaka till Jeffreys Bay. Några är skogsbränder, tydligen totalt 6 bränder i området under dagen. Bränderna gör oss illa berörda och O blir jätteledsen, orolig och frågar mig 1000 frågor: Var brinner det? Varför kommer bara en brandbil? Det är ju vattenbrist i Jeffreys Bay (pga värsta torkan på 150 år i år) så hon tänker att det inte finns tillräckligt med vatten att släcka bränderna med? Kan man släcka bränder med saltvatten från havet? Vad händer om skolan brinner ned? Tänk om vårt vandrarhem brinner ned, måste vi gå på gatorna utan någonstans att ta vägen? Det tog henne ett par timmar under eftermiddagen att sluta tänka på bränder och vad som händer människorna.

O, jag och den andra svenska volontären Anna hjälper till kokerskan med lunchmaten. Det hela blir en övning i att få det lilla de har att räcka till. Varje barn ska få en smörgås av typen rostbröd som är vikt på hälften. De innehåller någon slags riven falukorv. Varje lärare har angivit hur många barn hon har idag och O hjälper till att fördela smörgåsarna i varsin låda per klassrum. När mackorna är slut saknas 10 smörgåsar. På något sätt trollar kokerskan så att de ska räcka till de som annars inte skulle fått. O och Anna häller upp saften som är av någon sötsliskig karaktär. De ska bara få ett halvt glas saft var så även här får vi trolla så att det ska räcka till. Vi blandar ut med mer vatten och får hälla från glas till glas för att de 140 barnen ska få dricka något till lunchen i den olidliga värmen.

O deltar också i gympan som blir inomhus pga värmen ute. Rulla runt på golvet, krypa under borden och balansera ovanpå borden ingår i övningarna. O som älskar gympa har jättekul! Det ser ganska kul ut när långa O är med de små barnen. Hon är säkert mer än två huvuden längre än dem. De ser inte ut att vara ett år yngre än henne och gå i samma sorts klass – förskoleklassen.

Mitt val av volontärsprojekt: förskoleklassskolan och surfning

2010-02-17T13:20:00.000-08:00

Efter mina fyra testdagar på förskoleklassskolan och på förskolan hade vi volontärer ett bra möte ihop med Taise från vandrarhemmet. Vi fick berätta om våra första intryck från dessa dagar på skolan och förskolan, samt ange våra preferenser för vart vi vill vara den kommande perioden. Det kändes skönt att få prata av mig lite kring det som jag tycker ha varit så dåligt på förskolan. Jag såg att det inte bara var ett attitydsproblem bland personalen utan lika mycket dåligt ledarskap av huvudläraren, ett oambitiöst upplägg på undervisningen, en dålig hantering av barnen samt ingen kommunikation personalen emellan. Jag känner att jag helst inte vill lägga min resurs där helt enkelt!

Eftersom alla vi tre volontärer trivts bättre på skolan med förskoleklasserna (6-års/skolförberedande klass) så beslutades det att vi ska rotera. Anna och jag börjar på skolan nu i två veckor och sen är vi på förskolan en vecka var innan vi återvänder till skolan. Jag ser fram emot att återvända till skolan och att få ta med mig min O dit imorgon. Om det passar med familjen så kommer jag även försöka hjälpa till som volontär med Streetkids-projektet. Det innebär att på måndags- och/eller fredagseftermiddagar vara till hjälp vid surflektioner. Dessa är sk ’stökiga’ tonåringar som om de sköt sig och gått i skolan får gratis surflektioner och ’life skills training’.

Glasbitar och skräp överallt

2010-02-17T13:12:00.000-08:00

Generellt sett är det väldigt skräpigt här i JBay. Det ligger verkligen mycket glasbitar och skräp överallt. Förskolans gård där vi volontärarbetar är likadan den. Den är verkligen inte rolig och en mardröm ur svenskt säkerhetsperspektiv. Omgivningen runt omkring gården är skräpig med massa plastpåsar, glasbitar och skräphögar här och var. I fredags hittade jag under rasten en halv ölflaska med tillhörande glasbitar slängd på förskolegårdens gräsmatta. Staketet håller på att falla samman och grinden har stort hål nedertill så barn utan problem kan krypa ut. Sandlådans ram har plankor med stora stickor som sticker ut, sanden är full av ogräs och i fredags kissade en flicka där i. Kanske tur att det inte finns några sandlåderedskap så att ingen leker i sandlådan…? Skolan har ett par stora bollar så de åker ut på rasten. Gungorna är paj så de hänger bara upplåsta på ställningen. Lärarna står mest bredvid i den lilla skugga som finns och ingriper bara om någon gör illa sig. De vare sig deltar eller sätter igång någon lek. Trots detta hittar barnen på egna lekar och busar runt med varandra och verkar ha kul.

Min andra testdag på förskolan

2010-02-17T13:09:00.000-08:00

Måndag 8 februari:
Huvudläraren är ledig, eller i alla fall dök hon inte upp utan att vi fick veta varför. Den andra svenska volontären och förskolans barnskötare besökte en Montissoriförskola för att se och lära sig av hur de jobbade. Det blev därför bara en ordinarie lärare, volontären Denise och jag som arbetade på förskolan hela dagen. Sammantaget tycker jag att det gick bra under dessa förutsättningar.

Lektionen på temat kroppsdelar var återigen alldeles för komplicerad för dem. Det var planerat så att barnen skulle klippa ut bilder på kroppsdelar ur tidskrifter. Uppgiften var att hitta, klippa ut och klistra på blankt papper ögon, mun och näsa. Men eftersom barnen har stora svårigheter att hantera en sax, ovana att titta i och bläddra i tidningar samt dåliga på att använda lim, så ändrade vi övningen till att istället omfatta huvud och kropp. Det gick lite bättre, och barnen tyckte det var roligt att bläddra, klippa och klistra, så helt bortkastad var inte övningen.

Toalettbesök går annorlunda till mot vad vi är vana vid. Barnen ska bara få en snutt toalettpapper utav oss lärare när de ska bajsa. Idag hann en flicka in och göra det då vi upptäckte att toapappret var helt slut och att vi inte hade nyckel till förrådet inne på huvudlärarens kontor. Alltså försvann den ordinarie läraren iväg för att köpa en rulle, och hon valde att göra det mitt under lektionen då hon behövdes som mest.

Även bandspelaren var inlåst på huvudlärarens kontor så på vilan kunde barnen inte få somna till musik. Jag sjöng då istället svenska godnattsånger för dem. Det blev ’Sov du lilla videung’, ’Tula vall’ och ’Bä bä vita lamm’ i ett dussintal omgångar. De tycktes gilla det, men det tog ändå minst en timme innan alla somnat.

Generellt sett är alla barnen på förskolan jätterara och söker mycket kontakt med oss volontärer. En flicka på förskolan har enorma koncentrationssvårigheter och kommer helt klart ha det tufft den dagen hon börjar skolan. Hon vägrar sitta med de övriga på sin stol runt bordet, hanterar inte att köa, vill inte stå i ringen när det är sångsamling, vill inte äta vid bordet, kan inte somna på vilan, etc etc. Tyvärr har lärarna mer eller mindre gett upp och låter henne balla ur gång på gång. Och tyvärr kan jag förstå, men inte acceptera, detta eftersom de totalt sett har 36 barn på tre personal (förutom oss volontärer). I Sverige hade denna flicka helt klart fått en hjälplärare som hade punktmarkerat henne, men nu bor hon här i kåkstaden och får åtminstone dagtillsyn, mat och vila på vardagarna.

Min första testdag på förskolan

2010-02-17T13:04:00.000-08:00

Fredag 6 februari:
Dags för min första volontärdag på förskolan som ligger i kåkstaden, ca 5 minuters bilfärd från vandrarhemmet. Vi volontärer är där mellan ca 8.15 -12.30. Om jag summerar så såg dagen ut så här på ett ungefär:
Kl. 8-9 – Barnen anländer och det är fri lek inomhus. Läraren håller sedan gemensam genomgång av skapelseberättelsen, uppläsning av barnens rättigheter* + gemensam sång/rörelselek.
9 – 9.30 Alla äter en portion majsgröt. Ingen mjölk eller vatten till det. Ser oaptitligt ut.
9.30 – 9.45 Alla borstar tänderna uppradade i en lång killrad och en lång tjejrad.
9.45- 10.45 Lektion då alla barnen 2-5 åringarna sitter stilla i sina stolar. Avslutas med handtvätt återigen uppdelade på kön. Alla doppar händerna i samma tvålvatten i handfatet så väl före som efter tvätten. Handdukarna används inte utan händerna skakas av så att det blir plaskblött istället på golvet.
10.45 – 11.15 Alla äter sin medhavda lunchlåda. Nästan alla har juice/saft, en liten chipspåse och smörgåsar. En del har godis och några fåtal en frukt. Mängden mat varierar något enormt.
11.15 – 12.00 Fri utelek på den soliga gården utan skugga.
12.00 – 14.00 Vila inomhus för alla, oavsett ålder. De 40 barnen placeras ut på fem 90x200 madrasser och det tar lång tid innan alla kommer till ro. Ingen saga läses.
14.00 Hemgång.

Under lektionen får barnen göra en övning där de skall fylla i rätt färg på rätt kroppsdel. De yngsta barnen får istället måla fritt på papper. Övningen går så där eftersom barnen varken har koll på kroppdelarna, färgerna och att de andra lärarna inte hjälper barnen att hitta/göra rätt i tillräcklig hög utsträckning.

Att gå omkring med en linjal eller annat tillhygge hela tiden kändes också mycket främmande. Dessa användes antingen för att drämma i något för att få tyst på alla barnen eller mot någon för att få tyst denne. Ibland sparkade mot barnens fotsulor om de inte satt som de skulle på mattan. Känns mycket främmande och fel sätt att agera på! Men deras tradition av att bara höja rösten verkar vara passerad. Normaltonen till barnen är hög och arg. Jag hörde inte något beröm sägas, men då ska jag ju ärligt säga att jag ju heller inte pratar afrikaans. Men som de behandlar barnen har jag svårt att tro att de säger tack, det var snällt eller bra gjort till dem i något sammanhang.

Jag lämnar dagen med en dålig magkänsla trots vetskap om att jag försökt göra så gott jag kunde för barnen. Det jag inte gillade var personalens attityd. De verkade inte tycka om att vara där och hade inte roligt. Man kunde inte se att de tyckte om sitt jobb. Ok att det var fredag och slutet på veckan, men de var väldigt trötta i sådana fall... Nästa dag kanske blir bättre?

* Rättigheterna ropas upp under morgonsamlingen och ska därefter repeteras av barnen med en rörelselek på engelska: You have the right to a name, you have the right get food, you have the right to not be abused, you have the right to not be discriminated, care for eachother,…

O och E surfar för första gången

2010-02-16T12:46:00.000-08:00

Lördag 13 februari:

Idag var det familjedag på vår strand. Då fick man gratis spela i turning fotboll, volleyboll, basketboll etc. Våra storbarn ville prova på att surfa eftersom surfläraren Dale gav gratis surflektioner för de som ville testa surfa. Skönt nog så blåste det lagom mycket, var supervarmt i luften och vågorna var lagom stora. E och O passade på att surfa och det gick så himla fint. De kunde stå upp redan efter ett par försök! S och jag som vet hur svårt detta är var superimponerade. Efteråt sa en mycket nöjd O: ”Det här var den nästbästa dagen hittills!” (Det bästa dagen var tydligen när hon red med mamma.) Vi firade efteråt med glass. Att fira efteråt var extra viktigt eftersom O först tvekade jättemycket om hon skulle vilja/våga/kunna surfa.

Andra testdag på skolan med förskoleklasser

2010-02-12T12:13:00.000-08:00

Torsdag 4 februari:

I natt regnade det lite grann. Det första E sa när han märkte det var att han undrade om det hade regnat in på min skola. (Det visade sig senare att så var inte fallet). Idag var jag med en Frau XX (helt omöjligt namn att komma ihåg) första delen av skoldagen. Hon var en lärarinna av den gamla skolan som ville att barnen skulle säga efter henne hela tiden. Hon lärde dem hur de ska tänka och göra (mao enbart på hennes sätt). Även om hon var pedagogisk och så blev det ganska så tradigt då hon pratade till 98% afrikaans utan att översätta till mig. Bibelläsning med kristen sång inledde morgonen. Sen övergick hon till att prata om färgerna röd och gul som tydligen en del inte har snappat ännu (förklarade hon lite urskuldande till mig). Cirklarna övades i kombination med storlek och färg, men jag tror att eleverna redan kunde allt. De fick sedan papperspyssla lite själva med färg och cirkelform. Skrämmande nog var en hel del av dem väldigt ovana att använda en sax och att klippa utefter en rak linje. Deras fingrar var helt stela och de hade svårt att fylla i färg på ett papper. Enligt läraren har dessa barn inte vanan att använda pennor, kritor eller saxar hemifrån. Inte heller de som gått i förskola har fått pyssla och öva upp fingerfärdigheten. Att hålla en penna i handen när skolan börjar nästa år är därför inte självklart… Alla hade heller inte egna saxar i sina pennskrin (dvs deras ”glasslådor”).

Under kl 10-rasten så gav jag rektor Miss Nelson min svenskpresent: mina barns gamla favoritbok Ellens äppelträd (i engelsk version såklart) och en väggalmanacka. Jag förklarade att den kanske passar barnen bättre i vår då deras engelska är bättre (för svår nu) och att det är lättare att prata med dem då om årstider. Nu kan de ju inte ens veckodagarna. De tackade och sa att detta var första boken till deras dröm om ett bibliotek. Jag visade lärarna även väggalmanackan med typiska svenska naturbilder som illustrerar årstiderna hos oss väl och som jag tänkt ge till förskolan. De blev dock så förtjusta i de vackra bilderna att jag gav även kalendern till dem. De skulle plasta in varje sida och sätta upp dem i hallen så att både barnen och föräldrarna skulle kunna se dem.

Efter rasten bytte jag klassrum till rektor Ms Nelsons klass. Hon är ju inte bara rektor utan har även hand om 36 egna elever. När hon har något möte eller behöver ringa något samtal lämnas dessa elever till grannklassrummets omhändertagande. Grannläraren tar då hand om sina egna 36 + 36 barn! Idag var dock 11 elever borta eftersom att det regnade lite nu på morgonen. Föräldrarna vill inte att barnen ska bli blöta på väg till eller ifrån skolan och håller dem hellre hemma. Udda anledning att inte komma till skolan… Lektionen inleds med rörelse inomhus. Det blev Musical Chairs och barnen dansade runt stolarna med stor inlevelse och entusiasm. Det märktes att de inte är vana att få leka och röra sig till musik, i alla fall inte på detta sätt. De hade jätteskoj! Därefter sångstund med kroppstema som sjöngs såväl på afrikaans som på engelska. Tack för det!

Jag hjälpte sen alla flickorna att gå på toaletten. Detta innebär att de ska ställa upp sig på en lång rad utanför toalettrummet och få en snutt toalettpapper av mig innan de sätter sig på de små barntoasitsarna. Handtvätten sker därefter i en stor balja som är fylld med vatten. Att leka och bubbla med tvålen var tydligen jättekul. En kille tvättade och sköljde sig minst tre gånger bara för att få bubbla lite extra. De brukar tydligen även ta tvålvatten i munnen för att blåsa bubblor!

Jag fick en liten improviserad stund att med eleverna. Jag berättade att jag har tre egna barn och deras åldrar samt att E fyller fem år på söndag. Därefter sjöng vi Happy Birthday-sången ihop, som de visade sig kunna mycket bättre än vad deras fröken trodde. Jag sjöng även ’Ja må du leva’ två gånger för dem. De såg mycket glada ut! Den minsta killen i klassen visste även att man skulle hurra efter vi sjungit så det gjorde vi. Deras fröken stack även till mig boken Guldlock och de tre björnarna. Det var en klistra in bilderbok som var ganska så sönderläst. Jag läste och immiterade ljuden till sagan, vilket de inte verkade vara vana vid. Avslutningsvis sjöng vi och bad de för maten innan de fick lunch. Alla verkligen äter upp minsta lilla matbit på tallriken och hade nog kunnat äta dubbla portioner om de fick.

När eleverna gått hem så anförtrodde Ms Nelson för mig hennes oro för den minsta killen i klassen. Han har alkoholskador och är inte normalutvecklad pga en alkoholiserad mamma. Tydligen brukar han på måndagarna berätta allt om hur hans stökiga helger varit med mycket alkohol och lite mat så hans lärare är riktigt oroad för honom. En sån rar liten kille med mycket så energi och glädje så det känns tufft att veta hur han har det på hemmaplan!

När jag sa hejdå och tack för dessa två dagar hoppades lärarna att jag skulle komma tillbaka till dem under nästa vecka. Jag hoppas densamma! Känns som mitt förstahandsval av volontärplats om jag får välja själv.

Första testdag på skolan med förskoleklasser

2010-02-12T12:07:00.000-08:00

Onsdag 3 februari:

Jag fick skjuss till skolan av vandrarhemsägaren Lauren ihop med en hel bunt av de anställda. De känns kul att bli en del av det lokala gänget här på vandrarhemmet. De kommer skjussa oss både till och från skolorna för att vi inte ska behöva åka lokaltrafiken eller promenera eftersom båda alternativen är osäkra (varierande tidtabell) och kan vara farliga.

Rektor Ms Nelson tycker att jag ska vara i två klasser per dag och byta i halvlek dessa två provdagar. Första klassen är med den unga fröken Nalli (svårt namn?) som pratar mycket afrikaans, men jag förstår mer än vad jag skulle tro. Hon läser i någon bok som jag inte har en aning om vad det är. Det visar sig sedan vara någon slags bibelläsning. Alla hostar inklusive läraren. Alla 35 elever ska stå upp och säga sitt namn för mig och är mycket blyga. Jag uppfattar hälften av alla namn. Det visar sig senare vara olika engelska namn, men med en helt annan betoning än vad jag är van vid. De får i uppgift att fylla i cirklar med olika färger. Det visar sig att alla har inte har råd att köpa kritor (som förvaras i glasslådorna som E såg dagen innan) eller ha råd att köpa skoluniformen. Jag delar ut lådor och hjälper dem med rätt färgval. Blyga inför mig, men glada att få hjälp och stolta när de lyckas färglägga. Känns skönt att kunna göra något konkret. Rast med medhavda smörgåsar på en filt på gården. Jag hittar på en lek med en sten som jag gömmer bakom min rygg och så får de gissa i vilken hand som jag gömt stenen i. Is it in my right or left hand? Försök till att lära dem höger och vänster på engelska. De kastar sig över mina händer och skrattar. Känns som om alla 35 barnen är över mig. Roligt!

Byter därefter klassrum till frau Haissene. Frau betyder fröken på afrikaans. Denna fröken pratar konstant afrikaans med barnen. Hon översätter bara lite då och då till mig, men gör inga försök att prata engelska med barnen. Först har vi gympa utomhus på gården. Jag hjälper till med rutschkaneåkning (ser till att inte alla kastar sig nedför rutschkanan på varandra), bollkastning i en låda (max tre kast innan de får springa genom en tunnel), egen hopprepshoppning (dvs om de har något eget rep) och sång med kroppsdelsigenkänning. Inomhus läser jag sedan en saga för dem ur en engelsk sagobok om några sagofigurer som tjafsar om vem som är starkast. Först visar deras fröken bilderna och går snabbt igenom handlingen på Afrikaans. Boken är pytteliten (ca 10 X 10 cm) som klassens 36 barn ska se på håll – det känns lite pyttigt, men de tittar superintresserat. Jag pratar sen fritt om att vara stark i benen (så som klättra upp för att åka rutchkana) eller stark i armen för att kasta bollar. De är starka på att lyssna med öronen fortsättar jag att säga till dem eftersom de lyssnat så duktigt och snällt. Därefter är det gemensam vattendrickning, dvs de radas upp och jag får hälla upp lite vatten åt var och en av dem. Men 5 barn har inte muggar eftersom deras föräldrar inte har tagit med muggar åt dem sedan skolstart för tre veckor sedan. Jag tar initiativ till att diska några oanvända muggar och namnar dem till dem som inte hade någon. Hädanefter kommer dessa barn få sina tre centimeter vatten i sina nya muggar tack vare mig. Känns bra! Kort sångstund på Afrikaans med fröken på golvet. Hjälper sen till att få halva gruppen att hämta två tallrikar var från köket för att ge mat till sig själv och sin bordsgranne. Alla portioner är förberedda och upplagda i köket på plasttallrik med plastsked; bruna bönor med lite morötter. Ser oaptitligt ut men alla äter upp allt av sina små portioner. De får varken ta om mat eller dricka till maten.

Sen tar alla på sig sina ryggsäckar och så tågar vi ut ihop. Där ute väntar föräldrar (mammor, pappor och mor-/farmödrar) på sina barn. Jag får två tacksamma kramar från fröknarna som verkar har uppskattat mig. Alla barnen jag träffat idag vinkar och skriker bye-bye till mig. Upprymt sätter jag mig i min hämtbil för att åka tillbaka till vandrarhemmet. Jag inser då att jag har haft ett leende på läpparna hela dagen. Och vad fantastiskt bra det känts!

Farmor och Farfar försenade!

2010-02-11T12:14:00.000-08:00

11 Februari
Farmor och Farfar skall komma till oss på besök i J-Bay en vecka. Nu fick vi just veta att de missade sin anslutning i Paris med 10 min vilket kommer resultera i ett dygns försening...grymt surt! Vi får hoppas att fransmännen på Air France tar sig samman och hittar en smartare lösning!

Lägereld!

2010-02-11T12:10:00.000-08:00

11 februari
O SKRIVER: HEJ HOPPAS ATT NI MÅR BRA . OCH IGÅR KVÄLL SÅ GJORDE SURFLÄRAREN DALE OCH KAROLIN SOM JOBBAR I BAREN EN STOR ELD NERE PÅ STRANDEN OCH JAG SATT DÄR FRÅN KL 20.30 TILL KL 22.00. JAG VILL HA SÅDANA KVÄLLAR IGEN.

Balansbollande

2010-02-09T12:37:00.000-08:00

9 februari
Jag (C) har äntligen kommit igång med träning för att stärka ryggen. Tack Chia för tips om övningar på balansbollen! Det är himla härligt att ha tillgång till en terrass som vår med havsutsikten. Klart positiv påverkan till lusten att träna! Att bo trångt i vår etta och dessutom härbärgera en 75cm diameter stor boll i vårt pyttelilla badrum går över förväntan bra. Devisen allt går bara man vill tycks gälla oss!

Ouppkopplade

2010-02-09T12:36:00.000-08:00

Om någon undrar varför vi bloggar så otroligt sporadiskt här. Typ ingenting på flera dagar och sen en flod av meddelanden på en och samma gång. Vi får skylla på det kassa systemet med datorerna här på vandrarhemmet. Vi har med oss en egen laptop hit och hade hoppats på trådlöst Internet. Det senare kanske ska dyka upp medan vi är här, men så länge gäller det att lyckas få tillgång till deras lånedator (som är som sagt i baren), när datorerna och nätet fungerar och att det finns "koder" till bredbandet tillgängligt samtidigt som vi kan koppla upp oss (dvs när barnen sover). Att alla dessa parametrar ska funka samtidigt är inte självklart. Därför blir bloggandet skrivet i laptopen hemma på terrassen och sen överfört via USB-stickan när vi får möjlighet, vilket oftast funkar…

Vem kan flyga drake förutan vind?

2010-02-09T12:35:00.000-08:00

8 Februari
Dagens projekt är att flyga med födelsedagsdraken på stranden. Men, åtminstone hittills, så är detta den första vindstilla dagen! Vi tar en lugn start på dagen med ett avsnitt LasseMajas detektivbyrå på iPoden istället!

Två timmar senare så har det blåst upp lite och vi skall göra ett försök. På vägen ner lyckas draken fastna i något och får en reva i sig så den kommer aldrig upp i luften ens…men ett härligt bad blev det i alla fall!

E:s 5 årsfirande

2010-02-09T12:30:00.000-08:00

7 februari

Tre ivriga barn väckte oss vuxna vid 6.30-tiden i morse. Födelsedagsbarnet visste att han skulle behöva vänta på hans morgonfirande tills lillasyrran fått bli ammad. S smet ut ur rummet samtidigt som A och jag satte oss sedvanligt ute på terrassen. Sen låtsades E somna om och vi fyra kom med in ljuständ tårta och sång för vår femåriga E. Han var mycket nöjd med att tårtan blev som han önskat sig (choklad, grädde och jordgubbar) och att det var den som han snokat reda på i kylskåpet. Turligt kunde han då inte nå upp att läsa att det stod Happy Birthday Elliot på den 15 cm höga chokladskapelsen. Årets naturliga presenttema var afrikanska djur så han fick därför bland annat fem plastdjur med tillhörande upplevelse; Flodhäst och Lejon – titta på under safari i Masai Mara (Kenya), Giraff – besöka giraffsjukhus i Nairobi, Krokodil – titta bla. på krokodiler idag under besök på African Dawn, samt Elefant – besöka elefantbarnhem i Nairobi. Olivia hade också gjort en fin färgläggabok till E.

Vi for sen iväg till dagens upplevelse en halvtimmes bilfärd bort på African Dawn – Bird & Wildlife Sanctuary and Rehabilitation Centre. Detta visade sig vara ett utomhusdjursjukhus mitt ute i bushen för vilda djur som antingen hittats eller lämnats in och som behövde hjälp att friskna till. Över 200 djursorter fanns där med främst en otrolig mängd färgglada fåglar (bla papegojor och undulater). E sa innan han somna att han hade tyckt bäst om leoparderna och krokodilen. När vi var där var även deras pool mycket uppskattad. Det var bara en liten bris idag och säkert runt 30 grader så våra storbarn badade i över en timme medan A sov i vagnen. Det blev en lyckad heldag och vi var en matt familj som åt sen middag hemma i vårt kök. Vi pressade i oss lite till av den goda tårtan och överräckte sedan resterande halva till Tom, chefen över vandrarhemmet. Tom och E har fått en speciell relation här som började då de båda omsorgsfullt tog hand om brasan första veckan. Tom och hans schyssta personal är verkligen måna om våra barn och tittar till oss hela tiden. Så gulligt nog fick E två födelsedagspresenter av personalen här; en drake att flyga med på stranden och en världskarta som man kan lägga ut alla kontinenter och länder på. Otroligt snällt av dem! Dödstrött liten nöjd son somnade sen pang bom i sängen.

Rundtur med visning av volontärprojekten

2010-02-09T12:28:00.000-08:00

Tisdag 2 februari
E vill följa med på rundturen av volontärprojekten, vilket underlättade för Stefan och hans onda ben. Först går Lauren igenom historik kring vandrarhemmet som är hans farfars hus och det första som byggdes i den gamla fiskarbyn Jeffrey’s Bay, och hur de kom att ta på sig volontärsprojekten. De senare har dykt upp framför dem och är genuina, dvs inte uppstartade för att kreera volontärsjobb. Lauren kan mycket, känner många i stan och har ett stort hjärta. Känns bra att ha honom som vår huvudkontakt numera. Inte förens nästan två timmar efter att vi skulle mötas åker vi tillslut iväg på vår rundtur till projekten. E var verkligen superduktig som kunde vänta så bra. Lauren tar oss genom kåkstäderna och förklarar hur de fattiga försörjer sig med vatten och el, visar oss hur stranden var uppdelad under apartheid, kör oss till det stora fina husområdet Marina Martinique som är copycat av Cape Cod, visar oss vart i samhället restauranger och sånt finns. Han pekar ut det blåa huset nära IV där datorundervisningen ska äga rum. E kommentar till kåkstäderna var: vad litet de bor och tänk att alla djuren springer fritt här.

Vi kom sen fram till den lilla förskolan i kåkstaden. Rejäl och liten gul tegelbyggnad som grundades, finansierades och byggdes av ett tyskt par som för ett år sen lämnade över ansvaret till vandrarhemsägarna. Väl inne på dagiset hörde vi att ansvariga läraren läser upp alfabetet och en mycket liten flicka står upp och exemplifierar varje bokstav med ett ord. Vi kikar in och hamnar mitt framför henne. Hon är en supersöt, liten tjej som inte blir rädd för oss utan tragglar på. Jag blev helt oväntat superrörd över denna tös och att se alla hennes förskolekompisar. De är 36 barn i ett enda rum! Så små, fint klädda, hela och rena, noggranna frisyrer, och rörande glada att se oss. Vi fick komma in och säga hej till hela barnaskaran. E var jätteblyg och vågade knappt titta på dem utan dolde sig bakom mig. Han är nog två huvuden längre än de längsta barnen och ser jättestor ut i jämförelse. De satt på små plaststolar och -bord Lärarna pratade Afrikaans med barnen, men engelska till oss. Utöver huvudläraren finns en till lärare + kökspersonal/assistent. Med den lärartätheten behövs fler personal! Utmaningen här är också att få igång verksamheten och strukturera upp deras dagar med dagsprogram och rutiner. Att volontären Denise redan är utbildad lärare i engelska är helt klart intressant för dem.

Vi åkte sen vidare till den andra skolan som ligger i Humansdorp, ca 15 km utanför Jeffrey’s Bay. Denna skola är en så kallad Grade R-skola, dvs förskoleklassåret efter förskolan och innan skolan. Mao precis samma årgång som Olivia går i här hemma. Samarbetet med volontärer på denna skola är relativt nytt och vi är deras första volontärer. Här finns det fyra klasser med fyra lärare inklusive rektorn. De har hand om 140 barn så inte hög lärartäthet här heller! Rektor Ms Nelson har stenkoll på sin skola, eleverna och alla deras utmaningar. Det är både problem med det stora elevantalet per lärare med alla de utmaningar detta innebär, och att byggnaden är fallfärdig. Flera gånger har "miljöinspektionen" (eller vem nu det är som har hand om denna fråga) velat stänga skolan pga byggnadens skick. Såväl skolans personal som elevernas föräldrar har emotsagt sig detta, så skolan stängs inte. Två slags volontärer behövs här: de som vill hjälpa till i undervisningen (dvs vi) och de som kan renovera byggnaden. Lauren har fått löfte av en byggfirma att få byggnadsmaterial till inköpspris för att renovera skolan. Taket läcker in när det regnar, väggarna håller inte tätt utåt, färgen flagnar inne i taket och på väggarna, samt att toaletterna håller inte tätt, etc. Rektorn visar oss runt i de fyra klassrummen, toaletterna, det enkla köket och utegården. Vi får också titta in och hejja på barnen i de fyra klassrummen. Överallt möts vi av glada, nyfikna, söta och småväxta barns leenden. Så söta barn!! E är lika blyg här och gömmer sig mycket bakom mig. Han hinner registrera mer saker än jag i klassrummen som tex glasslådorna som såklart inte längre har glass i. Han är säkert åtminstone ett huvud längre än de längsta barnen, trots att de är födda 2004, dvs en årgång äldre än honom.
En mycket bra rundtur idag tack vare den engagerade Lauren.

Vi bestämmer att vi volontärer ska testjobba två dagar var per skola. Jag börjar därför i Förskoleklassens skola onsdagen 3 feb. Fyra arbetsdagar senare (8 februari) ska vi ha möte igen och matcha våra önskemål mot skolornas och hitta en optimal lösning om placering av våra resurser.

Första genomgång med volontärarbetet

2010-02-09T12:27:00.001-08:00

Måndag 1 februari
C träffar Lauren och Taise som är ägarna till vandrarhemmet Island Vibe (I.V.) och numera kontaktpersoner till volontärsprojektet. Informerar dem om att jag kommer att vänta med start pga Stefans onda vad (muskelbristning under lördagens surflektion). De går övergripande igenom att det numera finns fyra projekt att involvera sig i:
1) Förskola med 2-5 åringar (förmiddagar)
2) Förskoleklass på en skola med blivande 6-åringar (förmiddagar)
3) surfskola (mån + fre eftermiddag)
4) datorskola för gatuungar 14-16-åringar (eftermiddagar).
Låter spännande och Lauren är oerhört engagerad och engagerande! Vi bestämmer att jag ändå börjar med att vara med på morgondagens rundtur iom att min kollega Denise anlänt från Brasilien. Vår tredje kollega, svenska Anna från Täby (nej vi kände inte varandra sen då jag bodde där eftersom hon föddes året innan jag tog studenten), har redan varit här i två veckor. Anna är jättegullig mot våra barn och de är glada över att ha en svenska här. Den fjärde volontären, en tysk, har skjutit på sin start och kommer inte förens i mars.

Svar till Johanna

2010-02-04T11:39:00.000-08:00

4 Februari
Hej Johanna,

du undrade vad Olivia gjorde pa bilden for nagra dagar sedan. Enkelt, hon visade hur man surfar!

Dagen började molnig…

2010-02-04T11:27:00.000-08:00

4 Februari
…men blev otroligt mysig ändå. S och storbarnen beslutade sig för att ta det lugnt på morgonen och när A skulle sova fick de kolla lite film och pappa fick läsa lite*. Efter lunch/mellis så tog vi en promenad på stranden: snäckjakt (vi hittade en cool frisbee också) och lite plask i vågor och pölar bland klipporna.

På eftermiddag fick pappa S och O en egen tur på stan med sen lunch på ett helt fantastiskt ställe som heter Infood. Det är en rastaurang/deli/bageri som kör organiskt och allt från scratch. Resultatet blir fantastiskt, inredningen är superfin och deras sushi fick tummen upp från O. De skall också leverera E:s födelsedagstårta på söndag. Som kuriosa: tjejen som äger och driver Infood har jobbat med Jamie Oliver så självklart är det bra!
Innan middagen hann vi med en alldeles ljuvlig stund på stranden med Frisbeekastning, kurragömma och bad. Barnen hade inte bytt om till badkläder så de gjorde som många av de svarta barnen, hoppade i med kläderna på!

* Det finns för övrigt en riktigt bra second hand bokaffär i J-Bay så boktillförseln är god. Lite kul att som omväxling tvingas ta sådant som man kanske inte normalt skull välja när man har hela adlibris utbud att välja på…

Hemmapappa

2010-02-04T11:25:00.000-08:00

3 Februari
Idag känns som den första riktiga dagen av pappaledighet. C gjorde sin första hela arbetsdag och jag fick äntligen rå om alla barnen. Tack vara vårt gemensamma beslut att äta vardagsfrukostarna i vårt kök istället för restaurangen (maten är bra men ibland går det så lååångsamt) så kom vi iväg till stranden i vettig tid, före 9. A somnade i vagnen så fort vi kommit från dynerna till den hårda sanden. Jag och storbarnen fick ordentligt med tid i vattnet innan A fick sin lunch. Hon är nu helt intrimmad på burkmat – det skall bli spännande att se hur hon hanterar att gå tillbaka till hemlagat om två månader…

Dagens lärdom är att packa för stranden kvällen innan så att vi kan softa lite på morgonen…

Vi har sett delfiner utanför vårt hus

2010-02-04T11:24:00.000-08:00

26 januari
O skriver: JAG TRODDE INTE ALLS ATT JAG SKULLE SE DELFINER HÄR, MEN NÄR PAPPA, E OCH JAG VAR NERE VID STRANDBRYNET SÅ SÅG VI 3-4 STYCKEN SOM STACK UPP ENA FENAN. DET VAR INTE HAJAR TROR VI.

Bodyboarding

2010-02-03T06:19:00.000-08:00

I vantan pa att kunna fortsatta mina surflektioner har vi kopt en bodyboard som barnen och vi kan leka med i vattnet. Harom dagen var vagorna harligt hoga. Typ en meter OVANFOR mitt huvud... Gulp, tankte jag varje gang jag sag vagen komma innan kastade mig och gled ett fyrtiotal meter per vag. Lovely!

S pa benen och start av volontarjobb

2010-02-03T06:01:00.000-08:00

3 feb: Idag kande sig S sa pass ok sa att han tyckte att jag kunde borja volontarjobba. De antika kryckorna som syns pa bilden ar darfor tillbakalamnade. Han haltar lite men har inte ont pa samma satt. Han kunde tom bada med storbarnen medan A sov i vagnen. Kanns mycket bra for oss alla, speciellt for oss vuxna!

Redan igar hangde E med mig pa rundtur i omradet och visning av de fyra olika volontarsprojekten som jag kan engagera mig i. Nu ska jag testa tva dagar per skola och sedan valja vilken/vilka som passar mig bast. Dagens volontarjobb pa en skola med forskoleklasser med 140 elever och fyra (!!!) larare var omtumlande. Jag ska skriva mer hemifran i lugn och ro, inte har pa internetkafet nar massa arenden ska utrattas.

Viktigast anda ar att maken ar pa benen och vid gott mod igen!
/C

Barnen lär sig engelska

2010-02-03T06:00:00.000-08:00

1 februari
Varje dag plockar barnen upp lite engelska ord. Alla är så schyssta mot dem här så barnen vill gärna kunna prata med de vuxna och frågar oss efter nya ord.

Idag ville O skriva ned sina ord som hon hittills lärt sig:
Wave – våg
Water - vatten
Thank you – Tack
Hello – Hej
Dog – Hund
Horse – Häst
Chips – Chips
Pancakes – Pannkakor
Toast – Rostat bröd

E skulle kunna lägga till Fire – eld till den listan eftersom han satt helt förtrollad vid elden härom kvällen då brasan tändes.

O rider Lady

2010-02-02T04:21:00.001-08:00

1 februari
O skriver: DET VA ROLIGT NÄR JAG OCH MAMMA RED . TYCKER DU OCKSÅ OM ATT RIDA? NÄR DEN VITA HÄSTEN BAKOM MIG BÖRJADE TRAVA SÅ KOM OCKSÅ MIN HÄST LADY IGÅNG. MEN JAG VILLE ATT MIN HÄST SKULLE TRAVA MER ÄN SÅ.

OM TVÅ VECKOR KOMMER MIN FARMOR OCH FARFAR OCH HÄLSAR PÅ. SEN SKA VI ÅKA TILL KENYA I EN VECKA TILL VÅRA GAMLA GRANNAR. SEN SKA VI ÅKA TILL KAPSTADEN OCH VARA DÄR MED MORMOR OCH HENNES KOMPIS INEZ INNAN VI SKA FARA HEM TILL SVERIGE.
DET ÄR OCKSÅ EN SAK JAG UNDRAR OM NI HAR DET BRA DÄR HEMMA I SVERIGE?
/O

Stora vågor

2010-02-02T04:20:00.003-08:00

31 januari

O hälsar: Det är stora vågor här när vi badar här. Först när vi kom hit så visste jag inte hur vågorna blev till men nu vet jag det. Pappa berättade att månen drar åt sig vattnet så att det blir tidvatten. Vågorna är stora inne vid stranden och små ute på havet. Vi vet inte när vågorna kommer. Igår när jag badade så hoppade vi vågorna och skulle springa in med dem mot stranden. Då höll jag inte i mamma i handen och så kom det en jättevåg som tog ned mig mot botten. Jag fick inte luft eller syre. Då rev jag mig på en snäcka. Efter att vi vilat så badade jag igen med mamma.

Sandlek

2010-02-02T04:20:00.001-08:00

31 januari

E hälsar: Jag har byggt sanddjur och det är en krokodil, en sköldpadda och en havssköldpadda. Vi har tagit kort på dom för dom finns kvar nu. Dom gick sönder när vattnet kom på dem. Det är mycket tidvatten här på stranden så vattnet går upp och ned mycket.
/E

benet...

2010-02-02T04:11:00.001-08:00

Idag (sondag) har jag per telefon (tack mamma) konsulterat en idrottsläkare angående gårdagens skada. Genom muntliga instruktioner, frågor och därefter eget klämmande på vaden så kunde vi konstatera att det inte är hälsenan som är av (skönt, då det hade krävt operation!) utan en bristning i den stora vadmuskeln. Det kommer att ta 4 – 6 veckor att bli helt återställd vilket innebär att det bara är att glömma halvmaran i Kapstaden, inget mer surfa på en månad men framför allt så blir vardagen jobbig för oss. Jag kan nu halta omkring utan kryckor men att gå i den lösa, torra sanden för att komma ner till vattnet var riktigt plågsamt!
Just nu känns det ganska deppigt men det kommer säkert att lösa sig till det bästa!
/S

Baby A:s första havsbad

2010-02-02T04:09:00.000-08:00

31 jan
Hittills har lilla A inte badat i havet. Hon har ju antingen åkt vagn eller blivit buren i sin bärstolen så särskilt nära vattnet har hon inte kommit. Hon har dock fascinerat tittat på när vi andra plaskat runt. I eftermiddags var det fortfarande väldigt varmt ute och behaglig vattentemperatur. Vi gick därför ned till vattnet och tog ett sent bad innan middagen. Vi lät då A krypa ner mot vattenbrynet. Hon kikade länge mot vågorna som svepte upp och ned framför henne. Skummet såg spännande ut. När sedan en våg svepande emot henne blev hon helt förfärad. Att bli lite blöt så där helt plötsligt var inte roligt! Så det blev ett kort premiärbad innan hon sveptes in i handduk och fick nöjt sitta i pappas famn istället.

Siesta

2010-02-02T03:55:00.000-08:00

Våra dagar har kommit in i en behaglig lunk. Kanske inte i det lååångsamma afrikanska tempot (mer om det vid ett senare tillfälle), men något mer avslappnat än hemmavid. Tack vare baby A:s två långa sovpass dagtid så får vi andra också passande tillfälle att göra densamma. Varje eftermiddag lägger vi oss därför i olika vilolägen. Storbarnen E och O brukar lyssna på sagor ur Ipoden, pyssla eller titta i böcker. Vi vuxna sover, läser eller skriver till bloggen. Skönt nog vetter vårt rum i Beach House mot öster så vi har alltid behaglig skugga att vila i på eftermiddagen.

Daliga nyheter: S fatt kryckor

2010-01-30T07:04:00.000-08:00

Idag (lordag 30e) skulle pappa S surfa sin andra lektion. Efter bara ett par minuter och efter bara en vag som han stod pa, skulle kan hoppa over en vag. Han stod alltsa bara pa sandbotten och ville inte ta den vagen som kom. Nar han hoppade small det till i benen och gjorde oerhort ont. Han slapade sig upp pa stranden och la sig att vila. Vi andra fyra i familjen var langre bort pa badstranden (dar badvakterna haller till) och forsokte titta pa S nar han surfade. Men vi sag honom inte eftersom han ju lag pa stranden. Han fick hjalp av mamma C att hoppa pa ett ben upp pa strandpromenaden dar en bil ifran vandrarhemmet sen skjussade hem honom.

Nu har han legat pa sangen hela dagen. Han har fatt smartstillande Voltaren av mamma C for att fa bort benontet. Troligtvis har han fatt en strackning eller muskelbristning i ena vaden och kan darfor inte sta pa den foten. Som tur var har vandrarhemmet ett par lanekryckor (detta hander tydligen ofta) som han nu kan ha.

Vi vet inte hur lange han kommer ha ont eller nar han kommer kunna ga som vanligt igen pa det benet. Vila och sanglage ar val losningen nu for stunden. Sjalvklart kommer inte mamma C borja volontararbeta som planerat pa mandag. Tre egna barn och krass make prioriteras!

Apotekets Jbay filial

2010-01-30T07:01:00.000-08:00

29 januari
E:s morgon kräkning igår visade sig vara en one-off händelse. Han var lite spak igår, men en lugn dag med lite film och med sovstund på eftermiddagen så repande han sig till att må toppen idag. A:s mage har klarat sig bra – trots all sandätning – men hon är megaförkyld. Det gör att sanden klibbar fast extra fin runt munnen! Hon är dock helt oberörd och äter mat och sover gott som alltid. Jag (Mamma C) fick magont igår kväll och lite feber i natt, men inget kom ur mig. Jag ville verkligen inte sabotera min och O:s ridtur. Så därför höll jag god min så väl under ridningen och bilturen, men hade en påse i beredskap om jag skulle bli ”åksjuk”. Vi har dock relativt god beredskap om olyckan skulle vara framme och vi skulle bli sjukare. I vår fönsternisch i badrummet har vi en stor kasse med diverse gott & blandat hemifrån Apoteket.

Strandritt och bodyboard

2010-01-30T06:58:00.000-08:00

Idag (fre 29e jan) åkte O och C iväg till en hästranch en bit ifrån surforten. Där blev vi en del av en grupp om nio vuxna som red ut på en långtur i den torra naturen. Det visade sig att O fick den snälla och långsamma hästen Lady. Hon var (skönt nog för mammas skull) väldigt stabil och lugn, men det innebar att O fick kämpa rejält för att Lady skulle gå annat än snigeltakt. Vi red 15 km till en början på ett stenigt buskigt område där vi såg en massa gigantiska kaktusar. Sen kom vi fram till de vackra sanddynerna. Det var otroligt mäktigt att klättra upp på de höga sandbergen och se havet flera hundra meter bort. O klarade galant att luta sig framåt respektive bakåt för att inte falla av hästen när de pulsade i sandbackarna. Det kändes lite lustigt att rida bland en massa snäckor när havet var så långt borta. Väl framme vid havet fick vi rida i vilken hastighet vi ville längs med stranden. O försökte tappert få Lady att trava, men den latmasken bjöd enbart till då ledaren piskade på lite. Mamma C fick i alla fall chansen att både trava och galoppera i vattenbrynet och det var härligt. 2,5 timmar senare var vi tillbaka vid stallet igen. Bra möra i kroppen, törstiga eftersom solen gassade rejält, men mycket nöjda. O sa direkt att hon ville rida igen så det lär väl bli av fler gånger.

Hemma i Jbay var killarna iväg och hyrde bodyboard (halv surfbräda som man ligger på och glider på vågorna) åt E. Medan A sov i vagnen badade de och testade brädan. Eftersom den gillades skarpt ska vi köpa en åt storbarnen som de kan leka med i havet.

Starka vagor

2010-01-28T12:03:00.001-08:00

O skriver: DET SÅ OTROLIGT STARKA VÅGOR HÄR. IDAG (onsdag) BLÅSER DET JÄTTEMYCKET. JAG TYCKTE DET INTE VAR ROLIGT NÄR DET KOM EN STOR STOR VÅG NÄR JAG VAR VID STRANDBRYNET. DET FANNS EN STOR GROP I VATTNET SOM JAG INTE SÅG FÖR JAG SPRANG BAKLÄNGES OCH DÅ NÄR JAG HAMNADE I VÅGEN SÅ SKÖLJDE DEN ÖVER MIG. JAG FICK SAND ÖVERALLT, I HÅRET, I ANSIKTET OCH ÖVERALLT. DET VAR VERKLIGEN INTE SKÖNT OCH JAG BLEV LITE LEDSEN.

S f;rsta surflektion

2010-01-28T12:01:00.000-08:00

Dagen började med att E kräktes lite. Naturligtvis blev vi oroliga och alla barnen och C tog det lugnt på fm. Han verkar dock ha repat sig även om han har varit trött idag.

När A sov och storbarnen såg resans första film (den på flyget oräknad) så var S och tog sin första surflektion! Det var riktigt fina vågor idag och efter en stund så började känslan komma tillbaka från bröllopsresan på Guadeloupe. Jämfört med där är vattnet i J-Bay mycket svalare, 20 C kanske, men med våtdräkt är två timmar absolut inga problem. Jämfört med när C tog sin lektion för två dagar sedan så var det lite lägre vatten och man behövde inte kämpa så för att komma ut. Både S och C är nöjda med starten på surfandet, att komma upp stående funkar ganska bra, det är att fortsätta stå som är det luriga! Instruktör Dale hördes ideligen ropa: ”Keep looking forward! Bring those hips forward!” Efter lektionen anslöt resten av familjen för en kort stunds plask i vågorna – E och O tycker att det är riktigt kul men har fortfarande mycket respekt för vågorna och det är ju bara bra!

Så till sist: Det är inte lätt med teknik. Strömförsörjningen till våra tekniska prylar är nu hjälpligt fixad. Adapter är inhandlad men svenska pluggar glider ibland ut vilket i eftermiddags gjorde att vi anlände till Sunflower Café med en helt oladdad dator…så blogupdatering fick vänta, men stället har helt klart potential. Wifi och, i alla fall enligt menyn, hälsobröd! Vi är redan trötta på det standardiserade rostebrödet.

Blasigt

2010-01-28T11:58:00.000-08:00

Igar onsdag återvände solen till J-Bay! Vi vaknade som vanligt till ljudet av vågorna och kunde snabbt konstatera att solen hade återvänt till J-Bay! Efter en snabb frukost tog vi oss ner på stranden och var i vattnet före 9. Framemot 10.45 började det blåsa något väldigt, sanden ven och ingen var sugen på att vara kvar längre, men då hade barnen varit i vattnet nästan oavbrutet!
Lilla A klarar sig galant på stranden: sover fint i vagnen, äter lunch och får sedan på sig sin soldräkt. Efter det är hennes favoritsyssla att äta sand…
Efter lunch och vila skall vi idag försöka hitta solglasögon till barnen och flipflops till oss alla.
Ikväll blir det ”Mexican feast” till middag, innan det något uppträdande i restaurangen (en dansgrupp med barn i åldern 4 – 13 år dansade traditionella danser!) och därefter är det Beach Party. Island Vibe ordnar ett eller två i månaden och vi lär inte kunna undvika att vara med på ett eller annat sätt…Beachbaren är 5 m från vårt sovrum!

PS Beach partyt blev inställt pga den starka vinden. Nu laddar vi för ett Full Moon Party på stranden med brasa, bärs etc…

5 pers i en etta

2010-01-28T11:53:00.000-08:00

Vårt boende här på vandrarhemmet Island Vibe är i ett så kallat familjerum i Beach House. Vårt är hörnrummet på nedervåningen, med krypavstånd till The Beach Bar. Det innebär att vi har ett sovrum som rymmer en smal dubbelsäng, en våningssäng och en resebabysäng. Det finns ett högt barbord, två nattduksbord, ”safety box” och en spegel också. Utöver detta har vi ett litet duschrum med toalett och handfat. Uppskattningsvis är detta totalt max 15 kvm.

Eftersom det varken finns garderober eller byråer är våra nya ryggsäckar (North Face Duffel) är oerhört praktiska att förvara allt i. I love packpåsar numera! Vi fem familjemedlemmar har varsin färg på packpåsarna, vilket gör det vansinnigt mycket lättare att bo i kappsäck i tio veckor. Eftersom vårt hus sannerligen gör skäl för namnet Beach House – det ligger ca 10 meter från sanddynerna mot havet – innebär det att vi drar in en hel massa sand via vår uteplats. Tur att vi som småbarnsföräldrar sedan länge släppt kravet på rensopade golv för här bor vi bland sandhögar. Lilla A bryr sig heller inte om att krypa runt i sanden och vi har insett att det är omöjligt att hålla hennes kläder rena. Praktiskt nog städas rummen varje dag, lakanen byts två gånger i veckan och smutskläder kan lämnas bort för tvätt av tvättfirma över dan. Sån service och städnivå har vi inte hemma minsann.

Utöver vandrarhemmets gemensamma restaurang och bar där de serverar frukost, lunch och middag varje dag, finns det också ett allmänt kök för oss boende i Beach House. Det är jättestort med fullt utrustat kök, matplatser och soffgrupp som gör det smidigt för oss att fixa till A:s babymat eller bara ha lite mer utrymme än vad vi har i vårt lilla familjerum. Att bo fem pers i en etta går faktiskt mycket bättre än vad jag trodde. Lite som förr i tiden, med skillnaden att de kanske bodde dubbelt så många mot oss i ett och samma rum.

Jbay enligt E

2010-01-28T11:51:00.000-08:00

E har gjort några iakttagelser här. När vi mellanlandade i Johannesburg (eller Joburg som alla säger) så tittade han ut genom flygplansfönstret och konstaterade att han inte såg några lejon. ”Var är lejonen?” undrade han. Väl framme på flygplatsen i Port Elizabeth blev han överlycklig över att se palmer, men sedan lite besviken över att de inte hade kokosnötter hängandes i dem. Idag såg vi bananträd med gröna omogna bananer mitt inne i stan här i J-bay. ”Perfekt nu kan jag plocka med dem hem” sa han. Han har nämligen en tanke att ta hem bananer från Afrika till Sverige, torka bananskivor i ugnen och sedan sälja dem utanför ICA Maxi för att konkurrera ut godisförsäljningen. När vi promenerade ned till samhället igår såg han hur skräpigt och mycket glasbitar det är överallt på marken; ”allt ligger verkligen huller om buller här”. Men han tycker att bilarna är mycket renare här än hemma; ”Hemma är bilarna bara smutsiga jämt”.

O:s första hälsning

2010-01-28T11:43:00.000-08:00

O SKRIVER (MED MAMMAS HJÄLP): DET HAR GOT BRA ATT ÅKA HIT. NÄR VI KOM AV FRÅN FLYGET OCH GICK IN PÅ FLYGPLATSEN SÅ SKULLE VI HÄMTA VÅRA VÄSKOR. VI ÅKTE MINIBUSS I EN TIMME FRAM TILL HOTELLET DÄR VI SKULLE BO. EN KVINNA VISADE OSS RUNT PÅ OMRÅDET. HON VISADE RESTAURANGEN, BAREN OCH STIGEN NED TILL STRANDEN OCH SÅ. VI FICK VÅRT RUM OCH JAG TRODDE ATT DET SKULLE VARA STÖRRE. JAG OCH MIN BROR BOR I VÅNINGSSÄNG. JAG TYCKER ATT DET ÄR DET ÄR SKÖNT ATT SOVA DÄR UPPE FÖR JAG SLÅR INTE I HUVUDET SOM E GÖR DÄR NERE.
JAG OCH MAMMA SKA RIDA PÅ STRANDEN NU PÅ FREDAG ELLER LÖRDAG I TVÅ TIMMAR.

OM NI ÅKER HIT NÅGON GÅNG DÄR JAG ÄR OCH OM NI ÄLSKAR SALLAD, GURKA, TOMATER OCH OST SÅ SKA NI ÄTA DEN HÄR RÄTTEN TILL LUNCH OM NI VILL: SALLADSMACKAN. DEN ÄR SUPERGOD!
JAG UNDRAR OM NI HAR DET SKÖNT I SVERIGE. HÄR ÄR DET SOLIGT, MULET OCH DUGGAR LITE OCKSÅ. SKICKA GÄRNA HÄLSNING. /O

Framme!!

2010-01-25T12:01:00.000-08:00

Anlande igar lunchtid till Jeffreys Bay efter 24 timmars resa. Det gick verkligen helt ok och vi mar alla toppen! Tre flyg + en minibus fard utan minsta forsening eller forlorat bagagae. Nu ar vi installerade i vart lilla familjerum som har vacker utsikt mot havet och stranden. Vi har badat och sett delfiner hoppa i vattnet. Stranden ar sa stor sa nagra killar spelade golf dar nere idag. Ovantat nog har vi haft en liten molning dag med lite duggregn. En typisk svensk hogsommardag helt enkelt. Tydligen har arets torka varit den varsta pa 150 ar. Vi har dock anda hunnit bli lite solbranda, utan betoning pa branda.

Vandrarhemmet Island Vibe som vi bor pa har helt ok restaurangmat och ar jatteschyssta mot oss och barnen. Vi ar ett nagot udda sallskap kan man minst sagt saga! Dock har de inte tradlost internet sa just nu sitter jag vid baren bland alla 20+ aringar och forsoker hinna utnyttja min tid pa lanedatorn om 30 minuter. Detta innebar att vi ska forsoka halla er underrattade sa gott det gar via bloggen, men kanske inte sa mycket som vi hade hoppats pa.

Imorgon ar det mamma C:s tur att inleda surflektionerna. Vi spanade pa dem nar vi badade idag. Langtar!

Hej då Sverige!

2010-01-23T02:36:00.000-08:00

Nu är allt packat och klart, taxin väntar utanför!

”Vad vill du få ut av att arbeta som volontär?”

2010-01-22T06:05:00.000-08:00

Det var min skeptiske optiker som frågade mig detta häromdagen. Mest var han frågande till varför två vuxna vill göra en sån här resa med tre småbarn. Lite sent att ändra några planer nu (tänkte jag) innan jag förklarade för honom mina anledningar till att vilja volontärarbeta;

Jag har en gammal dröm om att hjälparbeta på sjukhus i fransktalande delen av Afrika, men det är av många anledningar olämpligt att göra med våra tre småbarn som resesällskap.

Dessutom vill jag känna mig nyttig och hjälpa till. Det passar inte mig att bara ligga på stranden i 10 veckor. Förhoppningsvis blir detta en semester som jag kan vara stolt över.

Sist men inte minst antar jag att jag kommer inse ännu mer inse hur himla bra vi alla har det hemma i Sverige. Troligen får även våra storbarn insikt om det också.

Volontärresor är den svenska organisation som jag hittat mitt sydafrikanska volontärsuppdrag genom. Jag gillar deras slogan: Resor som gör skillnad. Mitt volontärprojekt heter Teach Kids on the Beach. Det är på en förskola för fattiga barn i åldrarna 3-6 år som ligger nära där vi ska bo. Jag kommer assistera lärarna och främst fokusera på att lära barnen engelska (ett av Sydafrikas 11 huvudspråk). Dessutom har förskolan ett hygienfokus (lära barnen basal hygien kring måltider och toalettbesök, vilket tydligen inte är självklart att göra). Skolans egna lilla jordbruk ska jag också hugga in på för att möjliggöra att barnen får grönsaker och inte bara gröt till lunch. Vad mina 6 veckor kommer att bli fyllda med får vi se. Det känns pirrigt!

Provpackat!

2010-01-06T05:10:00.000-08:00

Idag har vi provpackat och det nya datumljuset visar att det bara är 17 dagar och en timme tills vi sitter på ett plan på väg till London! Provpackningen gick bra, över förväntan till och med! Allt kommer att få plats och det blir inte olidligt tungt heller.

Vi konstaterade alla att det börjar kännas som om det lika kunde vara denna helg vi skulle åka. Vad skall vi göra de närmsta två veckorna?